Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vår lifsmedelsfråga och landtmännen. Af G. Sederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR LIFSMEDELSFRÅGA OCH LANDTMANNEN 573
Denna frihets- och själfständighetskänsla har alltid utgjort den
svenske bondens styrka och kännemärke; det är väl ock den
som hållit vårt land fritt och själfständigt genom sekler. Men
den kan vara nog så hinderlig för ett hastigt genomförande af
nödiga åtgärder för vårt folks hushållning, när de äro förenade
med ett tvång å denna känsla. Man må önska vårt folklynne
olika i detta hänseende eller ej, i hvarje fall måste man dock
räkna därmed och rätta sig därefter. Vi utrota den ej med
påbud och tvångsåtgärder, och vi hafva ej andra bönder ait
sätta i de nuvarandes ställe. Att ingripanden och prisreglerande
åtgärder i viss mån varit nödvändiga erkännes, men däremot
hade det säkerligen varit både önskligt och möjligt, att de
mindre gripit in i bondens fria verksamhet. De fördelar, som
afsetts med många sådana åtgärder, hafva förvisso flerdubbelt
uppvägts af deras menliga folkpsykologiska verkan. När så
landtmannen därtill känt, att de varit ägnade att beröfva honom
hans skäliga lön för mödan och möjligheten att ordentligt
bruka sin gård och vårda och bevara sin dyrbaraste och käraste
egendom, sina husdjur, då måste man förstå den känsla af
bitterhet och håglöshet, som med hvarje dag som går växer
sig allt starkare öfveralit i vårt land, till svårbotlig skada för
hela vår lifsmedelsproduktion. I samma riktning har ock
verkat det förhållande, att så många i landtmannanäringen
ingri-gande åtgärder kungjorts i sista stund eller för sent för att
landtmannen kunnat med tillbörlig känsla af trygghet planlägga
sina arbeten.
Det bör icke förvåna, att mången inför denna osäkerhet tar
det säkra för det osäkra, bibehåller och ökar en litet
arbetskräfvande och mindre riskabel gröda, som han har utsikt att
själf få disponera, såsom hö och grönfoder, framför höstsäden,
hvilken han tvingas att lämna tHl pris, som han ej kan förutse,
men som efter hittills vunnen erfarenhet endast i gynsammaste
fall blir någorlunda lönande.
Hvad är då att göra?
Här kräfves först och främst, att misstämningen och misstron
bringas att vika och i dess ställe handlingskraft och tillförsikt
få insteg hos landtmannen. De måste vinna trygghet att redan
före tillredningen för en viss gröda kunna, när den skördas,
därför påräkna en ersättning, hvarmed de ha skäl att vara till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
