- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
582

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

582 DAGENS FRÅGOR

den svenska kultur, som där lefver äfven på finskt mål — dels
skulle den svenska stammen i landet ytterligare kännbart reduceras
rent numeriskt taget och därjämte gå miste om det materiella
understöd i olika former för sina sträfvanden, som den kunnat påräkna
hos ålänningarne. Detta komme, säger man, att verka i högsta
grad deprimerande på de svenskar, som blefve kvar och som
redan tidigare trott sig böra konstatera, att man i Sverige icke med
större intresse följt den kamp för deras nationella existens, som de
varit tvungna att föra. En del skulle måhända betrakta sig som
sviken af egna meningsfränder och på grund häraf småningom
dragas öfver till de finska partierna, andra rubbas i sin tro på och
sin offervillighet för svenskhetens framtid i landet, det finska Finland
finge ett nytt argument i sina sträfvanden att ytterligare
tillbakatränga den svenska minoriteten, och den nya finländska statens
såväl kulturella som politiska relationer till Skandinavien, främst
Sverige, komme att försvagas genom denna betydande förminskning af
det element, hvilket på grund af sin nationella karaktär och sina
historiska traditioner framför allt vore ägnadt att uppehålla och
utveckla förbindelserna västerut.

Ungefär så torde resonemanget i denna fråga särskildt på svenskt
håll i Finland te sig.

Detta betraktelsesätt är onekligen mycket lätt att förstå; och
att Sverige bör taga den största hänsyn till de stämningar, som
sålunda göra sig gällande hos de svenska finländarna, är uppenbart.
De äro ben af vårt ben och kött af vårt kött, och hvarje slag mot
den sak de representera drabbar hela den svenska kulturen.

Men ej nog härmed. Vid en aktion i Ålandsfrågan måste man
äfven räkna med Finland i dess helhet. När, såsom det är att
hoppas, Finland inom den närmaste framtiden framträder såsom en
själfständig, af Sverige erkänd stat, uppkommer för Finland
omedelbart den frågan: åt hvilket håll skall anslutning sökas för en ung
och af faror omhvärfd statsbildning — österut, söderut eller västerut?
De uttalanden, som hittills framkommit, peka åt det sistnämnda
hållet. Huru Sverige därutinnan bör ställa sig, synes ej
tvifvel-aktigt. Men då bör tillses, att svårigheter ej läggas i vägen för ett
sådant närmande. Ålandsfrågan får icke lösas på ett sätt, som
skiljer Sverige och Finland åt. I själfva verket måste sålunda
Ålandsproblemet äfven ur rent svensk synpunkt betraktas som en
del af hela det finländska spörsmålet.

Det synes emellertid, som om Sveriges och Finlands samt
enkannerligen det svenska Finlands till synes stridiga intressen i Ålandsfrågan
skulle kunna förenas. Det har från finländskt håll på senare tid
allt oftare betonats, att, om Finlands frigörelseverk blefve säkerställdt
under Sveriges medverkan och anslutning, en förändring skulle
inträda i finländarnas syn på Ålandsfrågan. De skulle då på ett helt
annat sätt blifva villiga att tillgodose Sveriges intresse att få
Ålandsöarna och deras skärgård oåtkomliga såsom bas för ett fientligt
anfall mot Sverige och särskildt dess hufvudstad. Finland har ju ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free