Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - Förr och nu, en historisk parallell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
585
malström, som icke blott leder dem dit de icke vilja utan rent af
lämnar dem i okunnighet om hvart den bär dem hän. Under
sådana tider söker man ofrånkomligen i mänsklighetens tidigare
erfarenheter efter paralleller, som kunna ge någon ledning för
föreställningar om framtiden, ty historien är dock till sist framför allt annat
magistra vitæ, lifvets läromästarinna; och äfven om faran af hårdragna
historiska analogier enligt all erfarenhet är mycket stor, får man ej
däraf föranledas att afstå från det förflutnas hjälp vid tolkningen af
nutid och framtid.
Af dessa äldre tiders erfarenheter finns det knappast mer än en
periods händelser, som ge någon mer afsevärd behållning vid jämförelse
med nutiden; men i gengäld har verkligen den perioden mycket
grundläggande gemensamma drag med vår tids. Det är naturligtvis
revolutions- och Napoleonstiden, särskildt den senare, ungefärligen
tids-spannet från 1803 till 1814 eller 1815, från brytningen af freden i
Amiens till den slutliga uppgörelsen. Liksom nu kämpade då hajen
mot tigern, såsom den tidens amerikanare bittert uttryckte saken,
hafvens oinskränkta härskare emot det europeiska fastlandets. Hvarje
barn vet, hur den striden slutade; men hvarför slutade den så som
den gjorde? Det veta ej ens de lärde.
Vissa moment kan man dock gripa tag i. England gaf icke tappt,
hur förhållandena än utvecklade sig på fastlandet; och i denna
engelska folkets underbara seghet, stärkt af en — subjektivt sedt —
obestridligen uppriktig tro att mänsklighetens framtid berodde af
dess seger, låg oförnekligen ett hufvudmoment i utgången. Den ena
efter den andra af Englands kontinentala bundsförvanter fick
underkasta sig fienden, så att det tidtals stod alldeles isoleradt, och dess
egna expeditioner till fastlandet voro länge den rena ynkedomen;
men bulldoggsnaturen förnekade sig aldrig och hembar till sist segern.
Naturligtvis kan emellertid segerviljan icke enbart förklara resultatet,
utan det gäller att få klarhet om, hvilka medel England begagnade
för att nå sitt mål; och det är icke lätt.
Att det icke var Englands ekonomiska åtgärder mot fienden, som
förskaffade det segern, är i hvarje fall säkert, såsom antydts redan
tidigare i denna årgång af Svensk Tidskrift (Afspärrningskrig nu ock
för hundra år sedan, sid. 387 ff.). Långt ifrån att söka ekonomiskt
strypa Napoleons välde genom afspärrning, uppbjöd England tvärtom
alla krafter att förse fastlandet med sina industriprodukter liksom
med kolonialvaror; och de materiella lidanden, varubristen på
kontinenten förorsakade, voro verkningar af Napoleons själfblockad, icke
af några obefintliga afspärrningsåtgärder från hans fiende. Själfva
dessa lidanden voro för öfrigt efter allt att döma alldeles för små
att under några förhållanden kunna bli afgörande; ty med enstaka
undantag, hvaribland betecknande nog Norge var ett af de viktigaste,
kunde alla länder nödtorftigt förse sig med lifsförnödenheter, och
bristen inskränkte sig till så pass umbärliga saker som socker, kaffe,
kryddor, färgämnen och bomull. Här ligger alltså förklaringen ganska
säkert icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
