Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - Förr och nu, en historisk parallell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
587
uttala som sannolikt, att äfven om bolsjevikerna lyckas genomdrifva
en rysk-tysk-österrikisk separatfred och t. o. m. om Italien sin vana
trogen öfverger äfven sina nuvarande bundsförvanter, så skall detta
ej fresta England och Amerika att uppge striden. Under denna för
ententen oförmånligaste förutsättning finge man då ett läge, som äfven
militärt närmade sig Napoleonstidens långt mer än det nuvarande
gör; ty att den fransk-engelska fronten skulle kunna hålla stånd emot
centralmakternas samlade militära resurser, får väl anses osannolikt,
i den mån en lekman kan döma. Åtminstone är det i så fall icke
osannolikt, att striden ånyo kommer att stå mellan hajen och tigern.
Att detta för oss ärligt neutrala folk vore en bedröflig utveckling,
lär ingen vilja förneka, också frånsedt de heta fredsförhoppningarnas
förnyade felslagning. Genom Rysslands, mänskligt att döma,
ofrånkomliga paralysi under åtskilliga år har Tyskland för den närmare
framtiden befriats från faran mot öster och därmed från den dubbla
fronten, den mardröm som tack vare den tyska diplomatiens
oduglighet blifvit verklighet under detta krigs föregående del. Man kan
därför ej förstå annat än att Tysklands makt på Europas fastland
skulle växa för hvarje år ett krig af denna typ fortfore. Att de
ekonomiska lidandena skulle kunna trycka Englands fiender i knä,
förefaller nu osannolikt, i motsats mot hvad fallet var på ett
tidigare stadium af kriget; för närvarande är tendensen ganska
otvetydigt att göra världens olika folk allt mera likställda i fråga om
lifsmedelsbekymmer och annan varubrist, hvarvid de i någon mån
själftillräckliga fastlandsstaterna knappast i längden komma att lida
mest. Hvad åter beträffar bristen på folk, som i denna stund synes
vara allvarligare för Tyskland än bristen på varor, kommer äfven
den att förlora i betydelse, om kriget i hufvudsak begränsas till ett
alltid ganska litet folkkräfvande —- sjökrig. Det förefaller alltså som
om krigets fortsättning under dessa förutsättningar på tämligen
obegränsad tid skulle komma att utlämna Europas fastland åt
Tysklands allt öfverskuggande makt; och detta är ingen för de neutrala
lockande framtidsutsikt.
Naturligtvis kan ingen ens under samma förutsättningar säga, hur
kriget till sist skulle komma att sluta. Men om analysen af
kraftmätningen för hundra år sedan är riktig och om parallellen mellan
denna och vår egen tids situation också är riktig — två viktiga
reservationer — så beror det i hög grad på hur Tyskland uppför sig.
Lyckas kontinentens ledande stat försona dess olika folk med dess
maktställning, är det svårt att se, hur England och Amerika skulle
finna någon så sårbar punkt i fiendens rustning, att en stöt där
vore i stånd att afgöra striden. Vill däremot Tyskland förtrycka
och misshandla Europas folk, kommer nederlaget förr eller senare.
Om man trodde, att råd eller uppmaningar från neutralt håll funne
det minsta gehör hos de krigförande, skulle man alltså vilja på det
bevekligaste uppmana dessa att betänka sig två gånger, innan de kasta
in mänskligheten i en dylik utveckling. Men eftersom de äro döf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
