- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
589

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

589

kinkighet. Då all mogen erfarenhet uttalar sig för två-kammar-system
men tillika fastslår svårigheten att finna en verkligen solid och
rationell grund för det öfre huset, ställer han sig öfvervägande på det
beståendes grund: England har ett öfverhus, till hvars förmån, trots
alla dess t}rdliga brister, kan andragas det åtminstone för hvarje
engelsk åskådning synnerligen bärkraftiga argumentet »it exists», och
uppgiften måste därför bli »to amend, not to destroy».

Redan i nu berörda framställningar framgår tydligt, att
första-kammar-frågan icke kan lösas helt isolerad; spörsmålet om den öfre
kammaren beror väsentligen af, huru den undre sammansättes. När
Kjellén i Staten som lifsform (Stockholm 1916) ventilerar Staten
som hushåll, samhälle och regemente (s. 125—60), kommer han
från sin grundläggande organteori ovillkorligen in på frågan om
representationens lämpliga sammansättning. Han betonar skarpt
samhällsutvecklingens gång mot intressedifferentiering och finner denna
själfklart böra afspeglas i representationen. Men då den allmänna
eller rättare den lika rösträtten, en konsekvens af värnplikten,
behärskar den nedre kammaren, måste det vara den öfre kammarens
uppgift att bereda utrymme åt intresserepresentationen. — Det
omfattande arbetet Valrättsproblemen (Lund 1915) af Wallengren
bereder plats både för utredning, hur det är, och diskussion, hur
det bör vara. Utan att intaga någon prononcerad ståndpunkt
förråder dock författaren sig som en skäligen oförbehållsam anhängare
af allmän och lika rösträtt öfver hela linjen, hvadan
första-kammarproblemet från hans utgångspunkt knappast kan lösas annorlunda
än genom någon mer eller mindre godtycklig dubblering af andra
kammaren. — Till ungefär samma ståndpunkt har Karl Staaff kommit, i
den mån hans posthuma verk, Det demokratiska statsskicket
(Sthm 1917) — hvilket närmare behandlas i artikeln Ett politiskt
testamente i detta häfte — dröjer vid dessa frågor. För Staaf!
står representationens uppgift att bilda underlag för ministärbildande
som den väsentligaste, hvarför han har rätt litet intresse för den öfre
kammaren. När han erkänner, att den behöfves som kontroll och
korrektiv mot medkammaren, torde han velat anbefalla en första
kammare, hvilken i minsta möjliga mån afveke från andra
kammaren. Så beteckna Staaff och Wallengren å ena sidan, Kjellén å den
andra principiellt skilda uppfattningar: de förra vilja en hedersprydd,
maktlös senat, den sistnämnde en verkligt inflytelserik kammare.

Jämte dessa allmännare hållna arbeten må antecknas några, som
uteslutande dröja vid svenska förhållanden. Betydelsefulla bidrag till
vår närvarande riksdagsorganisations genesis lämna Brusewitz,
Representationsfrågan vid 1809—10 års riksdag (Upsala 1913) samt
Rexius, Det svenska tvåkammarsystemets tillkomst och
karaktär (Upsala 1915). Särskildt har det sistnämnda arbetet väckt
betydande uppmärksamhet genom sitt påvisande, att upphofsmännen till
1866 års riksdagsordning tillmätte den kommunala röstskalan en vida
mindre betydelse för kamrarnas åsyftade karaktärsskillnad än
bestämmelserna om särskilda valkorporationer, höga valbarhetsvillkor, lång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free