- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
591

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

591

Neutralitet Norman Angell, den bekante pacifistiske författaren till
etter behag. Den stora illusionen och andra verk, mottog en af
de första dagarna i mars 1917 en telegrafisk anmodan från
redaktören för The New Republic, en mycket representativ amerikansk
tidning och ansedd som presidenten Wilsons språkrör, att kabla en
tusenordsartikel från London till Washington. Artikeln skulle
framhålla vikten af Förenta staternas ingripande i kriget, och mr Groly,
redaktören i fråga, framhöll i telegrammet, att det rådde en stark
pacifistisk opposition mot Förenta staternas ingripande, hvilken
opposition mr Groly hoppades skulle påverkas af artikeln i fråga. Allt
talade äfven för denna beräknings riktighet. Till Norman Angells
stadgade rykte som pacifist kom det förhållandet, att han under
vintern 1915—16 i Förenta staterna bedref en nitisk propaganda både i
tal och skrift för deltagandet i kriget. Svenska läsare af hans verk
skola kanske förvånas öfver denna hans verksamhet, men inga tvifvel
kunna hysas om hans nit och hans framgång i den omkastade
förkunnarerollen. Den i detta hänseende mycket vittnesgilla publikation,
som här omtalats, har direkt betygat Norman Angells andel "i den
amerikanska publikens omvändelse till krigsvänlighet och huru t. ex.
han redan före sänkandet af Sussex den 24 mars 1916 predikade,
att neutralitetens tid var förbi. Som bevis på hans ytterst
inflytelserika ställning förklarades t. o. m. uttryckligen i The New Republic,
att det viktigaste stycket i presidenten Wilsons tal till kongressen
den 19 april med dess mot Tysklands undervattenskrig riktade,
ulti-matumartade afslutning var författadt af Norman Angell — d. v. s.
mr Ralph Lane, såsom den bekanta signaturens bärare i själfva
verket heter.

Af dessa vittnesbörd om mr Lanes hållning och inflytande synes
ju den slutsats med nödvändighet framgå, att sagda
krigspropagandaartikel skulle komma att ohindrad passera den engelska censuren
och äfven åtföljas af de lifligaste välgångsönskningar från The Foreign
Propaganda Department i engelska utrikesdepartementet, som under
högsta uppsyn af sir Edward Carson ledes af mr John Ruchan, känd
vida utom England för sin synnerligen skickligt skrifna Nelson’s
History of the War. Men det gick annorlunda och på ett sätt som
ur mer än en s\^npunkt är lärorikt.

Mr Lane skref sin artikel och sände den till censorn, ledsagad
af ett bref i hvilket han utbad sig att som artikeln var
undertecknad få åtnjuta det särskilda tillmötesgåendet att, därest strykningar
mot förmodan ansågos nödvändiga, få tillfälle att öfverse textens
slutliga lydelse. Som intet svar afhördes, antog han helt naturligt,
att artikeln passerat oanmärkt. Men efter ett par veckor fick han
genom ett meddelande från mr Groly klart för sig, att icke ett ord
af artikeln släppts fram. För att hålla så tyst med saken som
möjligt hade vederbörande ej med ett ord låtit mr Lane ana
strypningen, och när han infann sig för att få närmare upplysningar,
nekades honom, hvarje förklaring. En sådan kunde ju synas svår att
finna, då hvarje möjlighet var utesluten, att censurens munkafle skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free