- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
596

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

596

DAGENS FRÅGOR

att uppriktigheten i Lloyd Georges ord borde vara fullständig.
»När ententens regeringar i Rapallo beslutade upprättandet af en
interallierad generalstab, togo de — som mr Lloyd George väl vet
och för öfrigt också säger — blott ett steg på den väg det gäller
att gå helt. . . Hvarför dölja hvad som återstår? Sådan denna
generalstabs uppgift definierats af ententeregeringarna, är den ett redskap
för information, förberedelser och öfvervakande, men ej för handling.
Den är en hjärna, och man kan ej nog lyckönska de män som
slutligen lyckats skapa den. Men den är en hjärna, som ej sitter i ett
hufvud och som ej befaller öfver en organism.»

Allt detta står i skarpaste disharmoni med hvad engelska öron
vilja höra. Och än värre är det med Le Temps’ slutord, fogade till
en resumé af talarens beklagande öfver att hans tidigare varningar
beträffande faran för Italien ej ledt till handling: »Gårdagens
problem kunna i annan form blifva morgondagens. Nödvändigt är att
sätta sig i stånd att lösa dem, om man vill spara sig dessa slitande
samvetsförebråelser» — en fras som på ett mycket direkt sätt
anknöt vid en af Lloyd Georges oratoriska höjdpunkter. »Genom
skapandet af en interallierad generalstab har ententen förverkligat
allra högst planernas enhetlighet. Återstår att förverkliga ledningens.
Fastslåendet af detta faktum kan ej vara ovälkommet för den
klarsynte och uppriktige mr Lloyd George. Det kanske gläder honom
mer än tomt bifall, ty om hans afsikt därmed föregripes, så
öfverskrides den därmed säkerligen ej.»

För Lloyd George var ett instämmande af denna art, frånsedt den
blott halft dolda, blodiga ironien, så besvärande som möjligt. Och
när han några dagar senare ställdes till ansvar för sina ord inför
underhuset, var det genom att fullkomligt ignorera de franska
tolkningarna som han fredade sig mot Asquiths mycket kraftiga angrepp.
Kanske ännu mer belysande för läget än Reutertelegrammen om
debatten och premierministerns framgång var tonen i en ledare i The
Times, publicerad dagen innan Lloyd George talade i Paris, i hvilken
med stor skärpa gränsen drogs för hvad han skulle få säga och
lofva. Där framhölls med påfallande styrka, att det nya
interallierade rådet »så långt ifrån innebär någon förändring, att det i
princip länge funnits och fört en intermittent ehuru ej synnerligen
effektiv tillvaro». Hvad som nu skulle ske, det var att rådet eller den
interallierade generalstaben — ett uttryck som The Times undvek —
blefve en »rådgifvande men icke en exekutiv församling, ett
clearing-house för de olika kampanj planerna, där det tillsågs, att de tillbörligt
samverkade, men utan att deras respektive ledare gjordes till
underordnade. Vi anse det klokt af premierministern, hvilkens obetvingliga
energi aldrig kommit till bättre användning än vid denna färd till
Italien, om han vid sin återkomst icke lämnar rum öfrigt för
något missförstånd beträffande arten af och syftet med den
anordning, han nu organiserat.»

Vid är klyftan mellan de kraf, som här kommo till orda. Och
ännu en auktoritativ röst må anföras, som föll in emellan förmå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free