Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1917 - Kanada och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 DAGKNS FRÅGOR
med full kännedom om, hur ententemakternas militära utsikter
gestaltade sig. Det budskap, som han medförde till sina landsmän,
var ingenting mindre än detta: läget kräfver ovillkorligen, att alla
resurser till det yttersta begagnas, och därför måste också Kanada
anstränga sig för att bidraga till segern, det vill säga lämna
värfnings-systemet, som gjort bankrutt, och ofördröjligen antaga den allmänna
värnplikten.
Detta meddelande framkallade en storm af ovilja* öfver hela landet.
Man har velat göra gällande, att motståndet hufvudsakligen kom från
fransmännen, men den tydligen välunderrättade författaren i Le
Corre-spondant uppger, att äfven alla de engelska fackföreningarna och
landt-brukarsammanslutningarna utan meningsskiljaktighet och med största
energi uttalade sig mot förslaget. Oppositionspartiets ledare, sir Wilfrid
Laurier, förklarade sig sympatisera med tanken på Kanadas fortsatta
ingripande i kriget endast under den förutsättningen, att man icke
afvek från värfningssystemet, och hans anhängare drogo genom Quebecs
gator, ropande No möre men, no möre money». På andra håll,
särskildt inom Bourassas parti och bland den franska befolkningen, kräfde
man, att värnpliktslagen skulle underkastas en allmän folkomröstning,
hvilket emellertid Borden och hans kolleger i kabinettet icke vågade
medgifva, då de väl visste, att dess öde vid en dylik omröstning icke
kunde vara tvifvelaktigt Ytterlighetspartierna gingo ännu längre,
förklarade att Kanada icke det ringaste hade med världskriget att skaffa,
att det aldrig borde tagit någon del däri och att folket, som under
inga omständigheter vill strida för Englands sak i Flandern, däremot
utan tvekan är redo att, i nödfall med vapen i hand, i Kanada värja
sina fri- och rättigheter mot enhvar som vill kränka dem, han må
vara engelsman eller kanadensare.
Emellertid blef värnpliktslagen, hvilken för öfrigt endast ger
regeringen rätt att uttaga högst 100,000 man nya trupper och som sålunda
ej kan kallas någon lag om allmän värnplikt i egentlig mening, efter
en våldsam presskampanj antagen på sommaren 1917. Därmed var
emellertid i själfva verket icke mycket vunnet. Den representation
som antog den, hade nämligen suttit öfver sin tid, ty nyval skulle ha
ägt rum år 1916, ehuru de med hänsyn till det allvarliga läget blifvit
uppskjutna ett år. Sedan värnpliktslagen genomdrifvits, sökte sir
Robert Borden emellertid ännu en gång få valkampanjen uppskjuten
men led därvid ett fullständigt nederlag. Värnpliktens motståndare under
ledning af sir Wilfrid Laurier hemburo denna gång segern, och Kanada
skall följaktligen inom den närmaste framtiden vid valurnorna afgöra
sin ställning till värnpliktsfrågan och därmed äfven frågan om sitt
fortsatta deltagande i världskriget. De värnpliktige, som enligt
parlamentsbeslutet skulle uttagas till krigstjänst, ha, som det vill synas i
afvaktan på valutgången, ännu icke enrollerats än mindre fått börja
sina öfningar; utskrifningsorganisationen har för öfrigt ännu icke hunnit
ordnas och sålunda ej kunnat börja sin verksamhet.
Om det resultat, som de väntade nj^valen skola bringa, hyser
man ganska skiftande meningar. Författaren i Le Correspondant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
