- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
602

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B02 DAGENS FRÅGOR

tåla. Utrikesministern Ihlen förebråddes att hafva underhållit
stortingets utrikeskommitté upplysningar; att icke med tillräcklig styrka
ha kräft reglering af brödsädesförbrukningen, då detta af Amerika
i det s. k. memorandum uppställdes som villkor för exportlicenser
för brödspannmål, och öfver hufvud att icke med erforderlig
skicklighet ha bedrifvit förhandlingarna angående Norges import.

De två nämnda ministrarna voro kritikens närmaste föremål, men
det synes icke lida något tvifvel, att det angrepp på regeringen i
dess helhet, som i stortinget anfördes af Gastberg, hade anslutning
i mycket vida kretsar, där man anser, att endast en
samlingsregering kan ge Norge den starka ledning, det allmänna läget kräfver
mer än någonsin.

Om en sådan rikspolitik var åsyftad, föll detta sträfvande till
marken. Det kan emellertid vara af intresse i vårt parlamentariskt
så efterblifna land att lägga märke till, hur det i norska
vänstertidningar öppet klagas öfver, att den nuvarande norska regeringen,
som enligt statsministerns ord »icke viker för annat än votering
i stortinget», i själfva verket representerar ett mindretal af
väljarna och är utsatt för »en stigande misstro ute bland folket».

En svensk iakttagare måste också — visserligen ej med
öfverraskning, men ändå med en viss häpnad — konstatera, hur oerhördt
fjärran från verkligheten den vänsterpredikan var, som under
sommarens valrörelse gång på gång hölls, framför allt af friherre
Palmstierna, öfver texten det välförsörjda Norge och det hungrande Sverige.

Den, som följt de svenska striderna i riksdag och press under
krigsåren, tvingas också till ett par andra, för det egna landet
mindre smickrande jämförelser. Hvilken genomgående försiktighet i
uttalanden i storling och oppositionstidningar! Här har tydligen den
allt afgörande frågan varit, hvad kan och bör sägas med hänsyn till
utlandets vakna lyssnare; intresset att komma med uppgifter, som kunde
vara obehagliga för motståndarna eller lockande ur sensationssynpunkt,
har alltid fått träda tillbaka för den nationella instinkten. Man erinrar
sig icke utan blygsel de många uttalanden af den svenska vänsterns
riksdagstalare och i dess press, hvilka ej kunnat undgå att göra den
svenska regeringen misstänkt i utländska ögon. Och öfver hufvud
taget, hvilken hygglig ton i den norska polemiken! Man behöfver
ej gå så långt ned som till den nuvarande svenske kultusministerns
speciella uppfinning, öknamnet Hungerskjöld, för att märka
afståndet från vänsterns, val af uttrycksmedel i vårt land under de sista
kampåren.

Det saknades icke ett storpolitiskt inslag i den norska
ministerkrisen. Man tänkte sig möjligheten att Norge skulle kunna ställas
i valet mellan antingen bröd och en faktisk öfvergång till
västmaktsfären eller fasthållande af nordisk neutralitetspolitik och
afstäng-ning från brödsädesimport, och man valde, trots de nyssnämnda
upplysningarna om spannmålsbristen, det senare alternativet, icke
enhälligt — den gamla isoleringstendensen och misstänksamheten gjorde
sig hörd i pressen äfven nu — men med öfverväldigande anslut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free