- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
603

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR

603

ning. Samtidigt betonades det dock uttryckligen, att den nordiska
solidariteten skulle vara begränsad till det rent politiska området,
kanske rättast blott till gemensam orubblig neutralitet, och ej sträckte
sig ens till handelspolitiken. Detta senare har framhållits i norska
pressen med en ganska påfallande ifver. Det kan således konstateras,
hur .felaktig den vänsterförkunnelse varit, som påstått, att det
endast var den svenska högerregeringens fel, att vår handelspolitik
under kriget icke blifvit skandinavisk. Också har ju t. ex. friherre
Palmstierna, som i somras just i fråga om förhandlingar med
Amerika skref, att vi borde »programmatiskt slå in på handelspolitisk
samverkan och att den skandinaviska Norden borde »uppträda som
en fast enhet vid förhandlingarna», nu fått vara med om att så
tydligt som möjligt desavouera sig själf.

För Norge är den stora, ur ekonomisk synpunkt allt annat
öfvervägande frågan vid förhandlingarna, hvad som kan räddas af norskt
tonnage, för norskt bruk under kriget och som norsk egendom efter freden.

Det norska rörliga kapitalet är till alldeles öfvervägande del
placeradt i handelsflottan, och förlusten af tonnage, låt vara mot
ersättning i penningar, hotar med allvarlig minskning af
nationalförmögenhetens afkastning; men det kan dock aldrig blifva fråga om
annat än lucrum cessans. Den norska handelsflottan är i
förhållande till invånarantalet den största i världen, och det kan väl
därför knappast tänkas en sådan reduktion, att ej landets eget
import-och exportbehof i framtiden kan tillfredsställas.

För Sverige däremot står saken annorlunda. Det svenska
tonnaget är otillräckligt för vårt behof — icke ens halfva tontalet i
utrikes fart till och från Sverige var år 1913 af svensk nationalitet —
och å andra sidan är den svenska industrien i oundgängligt behof
af råvaror från transoceana länder och afsättning för sina
kvalitetstillverkningar på världsmarknaden, till hvilket allt vår nya
linje-trafik erbjudit lofvande utsikter. Våra varf äro ännu för svaga att
kunna motsvara en normal utvecklings kraf, så mycket mera sakna
de möjlighet att uppväga en konstlad reduktion. Genom en sådan
reduktion blir därför ett af våra vapen i den väntade konkurrensen
efter fredsutbrottet betänkligt försvagadt. Det gäller således här ej
ett tillfälligt redarintresse, utan ett ytterst viktigt moment i det
svenska näringslifvets utveckling för år framåt.

Nu finnes det naturligtvis många, som tro så helt på
västmakternas absoluta ekonomiska öfverlägsenhet och en däraf följande
»engelsk fred», att de på den grund dragas åt det hållet med sina
sympatier och anse det såsom en akt af framsynthet att i tid söka
anknytning där, för att icke de svenska fartygen för framtiden skola
blifva utestängda från engelska kolstationer och den svenska
industrien från världsmarknaden. Man behöfver häremot knappast
invända, att de ekonomiska krafterna aldrig äro de afgörande till sist.
För dem, som anse dessa värden vara de enda, borde det dock vara
nog att framhålla, att efter freden helt visst allt tonnage blir så högt
uppskattadt, att intet utestänges från världssamfärdseln, äfven om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free