- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
13

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Åland 1854. Af Carl Hallendorff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kejsar Nikolaus’ Ryssland, Det väcker snarare förvåning, att
en för folkmeningen känslig monark som Oscar I så länge höll
stånd mot denna pressning, än att han omsider bragtes att
vackla. Det första tydliga tecknet i denna riktning,
novembertraktaten, gafs likväl icke förr, än han ansåg sig äga säkra
vittnesbörd, att ett Norden direkt berörande afgörande måste vara
omedelbart förestående.

Konung Oscar tog fel i sin kalkyl om ett energiskt fortsatt
krig med stora händelser i Östersjön och på dess kuster.
Lyckligtvis hade hans klokhet förhindrat den direkta brytning i otid
med Ryssland, som då hade så många ifriga förespråkare.
Däremot kan det ifrågasättas, om icke hans försiktiga statskonst
drefs alltför långt, när han ej i det rätta ögonblicket lyssnade
till västmakternas anbud ifråga om Åland. Beträffande denna
episod lämna äldre och nyare arbeten åtskilliga upplysningar,
hvilka hittills alltför litet beaktats.

*



Den ryske historikern Borodkin redogör på ett ställe i sitt
arbete Kriget vid Finlands kuster 1854—55 (öfversatt till svenska
1905) för Oscar I:s lojala tjänster mot Ryssland och nämner
däribland: »konungen afböjde de allierades anbud att öfvertaga
de åländska öarna». Huru det hängde ihop med detta anbud
hafva tvenne händelserna mycket närstående personer berättat,
nämligen kommenderande amiralen för den engelska
östersjöflottan 1854 sir Charles Napier samt den franske generalen och
senare marskalken Canrobert, hvars besök i Stockholm
november 1855 var remarkabelt nog. I den skrift, som Napier efter
angreppen för hans föga effektfulla kampanj i Östersjön, utgaf
till själfförsvar, säger han rent ut, att intet var att uträtta mot
Finland utan lätta farkoster, med farvattnet förtrogne sjömän
samt tillräckliga landstigningstrupper, hvilket allt såväl hans
egen som franska flottan däruppe saknade. Sveriges medverkan
var därför från början en gifven förutsättning för resultats
ernående. Han hade också vid sin audiens hos konung Oscar
efter ankomsten till Elfsnabben talat öppet, »that he had
directions to be of use to His Majesty, should he wish to avail
himself of his services». Under samtalets lopp — detta hölls
på Stockholms slott den 25 april — preciserade han närmare
karaktären af dessa tjänster genom att peka på den omedelbara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free