Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Åland 1854. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbjudits Sverige »but with the strictest guarantees on the part
of France and England against molestation by Russia. — That
Åland should so be offered to Sweden, was the ostensible
object of its capture. It was so offered to her, but the adequate
guarantees were declined, and Sweden very sensibly refused to
accept the offer». Sannolikt syftar Napier vid sitt tal om
garantier på de villkor, hvilka Oscar I uppställt för sin anslutning
till alliansen. Det får väl dock medgifvas, att ett direkt löfte
om en hel fransk armés designerande till Norden kunde
inneburit en verkligen betydande garanti. Men det är knappast
troligt, att ett sådant löfte kunnat erbjudas. Tillgången på folk
var Napoleons och hans allierades svagaste punkt under hela
kriget; diplomatiska tjänster, penningar och flottor lofvade de gärna
och mäktade äfven prestera men icke trupper. Det är därför
icke sannolikt, att erbjudandet efter Bomarsunds fall sträckte
sig längre, än att Baraguay d’Hilliers 10,000 man skulle få
stanna här som en reserv, därest Åland besattes af Sveriges
krigsmakt. Som redan sagts, antogs ej förslaget, Bomarsund
demolerades, och de allierades flottor lämnade Östersjön.
Det torde vara klart, att konung Oscars afslag först till
Napier i april och sedan i juli till de båda generalerna var fullt
motiveradt. Åland nyttjades då af de allierade blott som ett
lockbete för att bringa Sverige ut ur dess välvilligt reserverade
hållning, men hade detta lyckats, skulle den svenska regeringen
nödgats acceptera de alliansvillkor, som västmakterna erbjödo,
i stället för att själf fritt formulera sina betingelser. Det är
också fullt förklarligt, att konungen efter erfarenheten af dessa
enträgna försök men också af olusten till verkligen pålitliga
anbud ställde sig afvisande mot augustiförslaget om Ålands
besättande. Hade han haft någon aning om den cyniskt
öppenhjärtiga telegramväxling mellan Napoleon i Biarritz, hans ministrar
i Paris och hans beskickning i Stockholm omedelbart efter
Bomarsunds fall, hvarom Canrobert vet berätta, och hvilken kan
sammanfattas i orden »compromettre la Suède est le seul but
de l’expédilion», så hade han visserligen yttermera stärkts i sin
afvisande hållning. Emellertid tränger sig här ovillkorligen fram
spörsmålet, om icke försiktigheten drefs för långt och i själfva
verket blef till oförsiktighet.
Att Sveriges neutralitet ej fick säljas för en ringa penning, ej
fick blottställas utan verklig vinst, behöfver icke diskuteras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
