- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
41

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bolsjevikernas väg till makten. Af Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doktrinärt planmässiga konsekvensen i bolsjevikpolitiken ända från den
tid, då den förkunnades af landsflyktiga emigranter på föga
bemärkta folkmöten i Schweiz eller annorstädes och fram till det
bokstafliga förverkligandet af samma satser i dekreten från
Rysslands allra nyaste regering, »folkkommissariernas råd».
Dekreten vittna om, att de svenska Zimmerwaldarne hade rätt, då de
i sitt intyg vitsordade, att Lenin och hans vänner voro
»verkliga revolutionärer», liksom äfven att de ganska väl motsvarat de
tyska förhoppningarna om »stärkandet af de antikrigiska
tendenserna ensidigt i Ryssland». Däremot har man ännu ej
spårat några nämnvärda resultat af deras vid öfverläggningarna på
Hotell Regina förkunnade sträfvan att anstifta uppror bland de
tyska och österrikiska arbetarklasserna och för öfrigt i alla andra
»kapitaliststyrda» samhällen. Dekretet om ett millionanslag till
en rubelfond för uppror utomlands visar emellertid, att äfven
denna plan alljämt vidhålles.

Lenin och Trotskij kunde anknyta sin förkunnelse till
stundom förbisedda sträfvanden af samma art, hvilka från första
början framträdt vid den ryska revolutionen. Man missförstår
lätt dennas utvecklingsgång, om man glömmer, att programmet
fred genom världsrevolution hela tiden hyllats af många bland
dess drifvande krafter och att fredslängtan alltjämt varit ett bland
de kraftigaste revolutionsmotiven. De borgerliga partier, som
anslöto sig till omhvälfningen, hyste visserligen ungefär samma
uppfattning i fredsfrågan som motsvarande partier och
samhällslager i England och Frankrike. Deras ledare var Miljukov,
deras parlamentariska underlag riksdumamajoriteten, af hvars
själftagna styrelsebefogenhet interimregeringen formellt var ett
utflöde. Men vid sidan af denna riktning fanns en annan,
faktiskt inflytelserikare, soldat- och arbetarsammanslutningarna med
deras centrala och lokala kommittésystem. Därinom dominerade
fredstanken, och Kerenskij, som till en tid utgjorde
förbindelseledet mellan de båda revolutionsledningarna, sökte till ett slags
högre enhet syntetisera äfven de djupgående motsatserna i
fredsfrågan. Han förfäktade nämligen den läran, att Ryssland borde
med nyfödd frihetskraft fullborda sin fördragsenliga insats i
kriget för att därigenom bli i stånd att påtrycka den fred, som
man skulle tillkämpa sig, de nya revolutionära idéernas
stämpel. Upplösningen inom armén och flottan, ett verk dels af
råds- (eller sovjet-)riktningens tilltag att »politisera»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free