Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 49
Gottfried Keller, nämligen att han har en underbar förmåga att få
slitna och hvardagliga ord att helt plötsligt stå fram med en glans
som nypräglade och fullvikliga mynt. Det finnes i Idyllernas bok
många exempel på denna oförklarliga språkliga magi; man frapperas
den ena gången efter den andra af den fyllighet och den rikedom,
som Österling kan uppnå med de till synes obetydligaste medel. Ur
jambernas enkla rytrn växer det fram en melodi, som oemotståndligt
smyger sig in i örat, och innan läsaren vet af det, kan han den ena
dikten efter den andra utantill. Man skulle önska att äga samma
förmåga af språklig nygestaltning som diktaren själf för att rätt kunna
återgifva de skiftande stämningar, som han i sina idyller trollat fram;
men alla de ord, som stå till buds, förefalla intetsägande och torra,
då det gäller att skildra deras behagfulla friskhet, deras ljusa
lifsglädje och deras på en gång ödmjuka och tryggt själ (medvetna kärlek
till verkligheten. Det är emellertid alldeles öfverflödigt att ägna
dem någon granskning eller analys; de tala för sig själfva i äkta
poetisk omedelbarhet, och den som icke tjusas af deras poesi är
endast att beklaga, ty han går miste orn att njuta något af det
vackraste, som den yngre generationens svenska lyrik haft att uppvisa.
Om den skånska poesien med Österlings idyller tillvunnit sig en
af de främsta platserna i årets litterära konkurrens, så är det för en
lokalpatriotisk stockholmare en glädje att konstatera, att Sigfrid
Siwertz i sin diktbok Lördagskvällar rest rikets sköna hufvudstad ett
poetiskt monument, som i värde knappast ger Österlings Skåne-verser
efter, fastän deras art är en helt annan. Siwertz diktar också idyller,
men på sitt eget vis. Hans miljö är hvarken slätten, skogen eller
hafvet utan just själfva staden, Stockholm sådant det lefver rundt
omkring oss, Sankte Fredmans stad med dess godlynta, gärna åt
slösande lättsinne och öfverdådigt firande hemfallna invånare och dess ännu
här och hvar kvarlefvande gammaldags borgerliga traditioner. Han
har ärorika föregångare: Runius, Bellman och August Blanche, för
att blott nämna de förnämsta, ha alla odödliggjort samma
småborgerliga Stockholmsmiljö. Men trots detta behöfver Siwertz
ingalunda blygas för sitt verk. De gestalter han skildrat i sina
verser ha samma påtagliga realitet som deras berömda föregångare och
sakna icke heller deras backiska yra. Man kan välja tämligen fritt,
då det gäller att nämna de bästa figurerna i Siwertz’ rikhaltiga
galleri; den stolte och stridslystne plåthajen Pilo, som från sin
upphöjda plats på takplåtarna föraktfullt ser ned på det krälande
människovimlet djupt under sig, målargesällen och romantikern Karl
August Bromé, sjungande ut sin lifsglädje öfver Brunnsvikens vatten
en strålande vårmorgon, likkistfabrikören August Karlsson, där han
i sin lilla trädgårdstäppa vid Stigbergsgatan, kvarteret Ullsärken
mindre, gör upp sin idoga lefnads bokslut vid sin pipa, sedan han
förut i sin trogna hustru Fredrikas sällskap firat sin bröllopsdag med
kornbrännvin, pilsner och biffstek med lök, alla ha de samma rätt
till läsarens aktning och erkänsla. Skulle man framhålla någon fram-
4. Svensk Tidskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
