Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Partipolitiken och departementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
administrativa dugligheten i vikt efter partitroheten. Om departementschefen
har närmast under sig personer, som icke dela hans allmänna politiska
åsikter, hur skall han kunna lita på så misstänkta figurer? De tillhöra
ju »fienden» eller äro i bästa fall ljumma för allt sant och ädelt
här i världen. Bättre då en mindre duglig administrativ tjänsteman,
men pålitlig partivän. Eller som Soc. Dem:s nuvarande ledareskribent
(19/1 1918) uttryckt saken: »Att som statsfunktionär i grund och
botten vara endast partifunktionär måste vara ledstjärnan i all hans
gärning inom statsadministrationen.»
Lyckligt nog för vårt land, som sannerligen icke har råd att bestå
sig med ett system, som bragt den amerikanska förvaltningen i väl
förtjänt vanrykte, faller ett sådant betraktelsesätt sönder vid beröringen
med verkligheten. Af de tusentals saker, som passera departementen,
är det endast ett fåtal, där det ens finns möjlighet att anlägga en
partipolitisk synpunkt.
Hvad nu dessa få fall angår, så torde gifvet vara, att om man, som
väl vanligast är, med partipoliskt hänsynstagande icke menar
tillämpningen på ett visst fall af en politisk åskådning utan enbart främjandet
af det egna partiets maktställning, vill väl ingen ledande politiker med
vanlig anständighetskänsla öppet vidkännas, att statsförvaltningens
afgöranden böra rättas efter partipolitiska grunder. Däremot framställes
förvisso från demokratiskt håll det krafvet, att den politiska riktning,
som för tillfället är vid makten, skall se tendensen i lagstiftning och
administration gå i öfverensstämmelse med sin politiska åskådning.
I den mån ett departementalt ärende är af den natur, att en politisk
åskådning måste trycka sin stämpel på ärendets afgörande, är det
också själfklart, att den departementale ämbetsmannen, han må vara
aldrig så öfvertygad om den andra åskådningens riktighet, endast har
att lojalt efterkomma sina tillfälliga öfverordnades önskningar. Men
lyckligtvis äro som sagdt sådana ärenden få. I de ojämförligt flesta
fallen kan ej någon meningsskiljaktighet om det förståndigaste sättet att
afgöra frågorna uppkomma på grund af olika politisk åskådning.
Saken ligger ej i det planet. Och äfven där så är fallet och den
underordnade har annan politisk uppfattning än den öfverordnade eller ock är
politiskt indifferent, är därmed ingalunda klart, att ej ett bättre resultat
uppkommer genom ett dylikt samarbete än genom förenade
ansträngningar af två partivänner. Med de olika politiska åskådningarna
förhåller det sig ändock icke så, att en representerar sanningen och
de öfriga lögnen. Snarare äro de yttringar af olika i sig mer eller
mindre berättigade intressen och olika sinnesläggning, hvilka alla
kräfva beaktande för att ett för det hela godt resultat skall nås. Den
erfarenhetssatsen torde ej jäfvas, att, där verklig sträfvan finnes att
nå ett för det hela lyckligt resultat utan sneglande åt egna eller
partifördelar eller hvad partipolitikerna i och utom riksdagen skola säga,
ett godt arbete oftast nås genom samarbete mellan personer af olika
läggning. Men själfklart är, att då det gäller det departementala
samarbetet mellan öfver- och underordnad full lojalitet måste kräfvas
af den sistnämnde. Sedan denne ärligt framhållit de synpunkter, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
