Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - Aehrenthal och 1918 års Balkankris - Den tyska nationalekonomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
Med sin vekare naturell har han säkert behjärtat Bismarcks maning
att ej söka se vår Herre i korten och, såsom den del gröna bordets
man han till läggning och uppfostran var, sökt utan att våga det
yttersta komma till rätta med de problem, hvilkas lösning ej kunde
undanskjutas, för att åt kommande släkten öfverlåta alt hugga igenom den
knut, som ej ens de behändigaste diplomatfingrar kunde lösa. För en
eftervärld, som i bättre perspektiv än vi kan klarlägga och värdesätta
hans gärning, skall lian säkerligen framstå såsom den klarsynte, foster
ländske och kallblodige diplomaten, men ej som den statsman af Guds
nåde, som Habsburgmonarkien behöfver för lösningen af sina
problem — om de nu kunna lösas.
Genom en egendomlig ödets slump ha Tyskland
och Österrike under krigstiden förlorat nästan
alla sina ledande nationalekonomer. Tyskland miste först den äfven
som statistiker utmärkte Lexis; därpå bortgick Conrad, den mångårige
utgifvaren af »Conrads Jahrbucher» samt mycket annat därjämte; och
nu senast i år ha med få månaders mellanrum Berlinuniversitetets
båda mest frejdade nationalekonomer aflidit, mätta af år och ära. Först
dog Schmoller, kanske den mest kände och ärekrönte af dem alla, adlad,
excellens, medlem af preussiska herrehusct och »statsrådet», preussiska
kungahusets historiograf, den s. k. yngre historiska skolans skapare
samt den tidtals nästan allsmäktige härskaren öfver sina yngre
kollegers framtid. Slulligen har han i dessa dagar följts af sin kollega
Wagner, »statssocialismens» grundläggare och den statsfilosofiskt
djupaste af sin generations nationalekonomer. Bland förgrundsfigurerna
i den stora och för den allmänna meningens utveckling sällsynt
betydelsefulla uppsältning, som i början af 1870-talet fick namnet
katedersocialisterna och som hade sin samlingspunkt i den af dem skapade
Verein fur Socialpolitik, kvarstår därefter knappast någon mer än
Brentano, den fortfarande lika stridsglade Munchen föreläsaren, som
länge så till vida intagit en särställning i kretsen, att han varit
principiell och agitatoriskt mycket verksam frihandlare, medan de öfriga
åtminstone i praktiken allesammans medverkat vid Tysklands
öfvergång till allt högre tullskydd. Två af Tysklands förnämsta
nationalekonomiska tidskrifter, nämligen utom Conrads Jahrbucher äfven den
bäst redigerade af dem. Schmollers Jahrbucher, ha därmed mist sina
utgifvare, och detsamma är fallet med det öfverallt i världen flitigt
begagnade stora statsvetenskapliga lexikonet Handwörterbuch der
Staats-wissenschaften, där Lexis varit den ledande kraften. Samtidigt med
allt detta har också Österrike mistat sina två förnämsta namn,
nämligen dels i år den sina rikstyska kolleger närstående Philippovich,
hvilkens Grundriss der Politischen Oekonomie är väl känd i många
länder, dels 1914 en af den nuvarande teoretiska ekonomiens
obestridligen allra främste, den s. k. österrikiska skolans ledare, Eugen
von Böhm-Bawerk, den moderna kapitalränteteoriens banbrytare.
I ett sådant ögonblick är det frestande att söka göra upp ett facil
öfver hvad den tyska nationalekonomi har betydt, som nu kan sägas
Den tyska
nationalekonomien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
