Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 16. 1. 1918 - En svensk recensionstidskrift - Förlusten af det svenska Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i närvarande stund behöfver, är det ett närmande till den antika
kulturen och ett återupplifvande af sambandet med den klassiska
traditionen. För hvarje dag ökas svårigheterna, tack vare den
nuvarande skolordningen, hvilken de facto dödat grekiskan och satt
latinet på en sådan indragningsstat, att lärjungarna lämna skolorna
utan att ha någon egentlig aning om språket, utan litteraturkännedom
och följaktligen utan möjlighet att reda sig med äfven de enklaste
latinska texter på egen hand. Från universiteten komma om och om
igen de otroligaste uppgifter om de nykomna studenternas
fruktansvärda okunnighet i latin, och fortgår det som det har börjat, så komma
universitetens alumner väl med tiden att behandla latinet ungefär som
Peer Degn i Erasmus Montanus. »Kommer det därhän», kunna vi säga
med Schopenhauer, »då farväl humanitet, ädel smak och hög intelligens!
Barbariet kommer åter, trots järnvägar, telegrafer och luftballonger.
Därigenom gå vi förlustiga en fördel, som alla våra förfäder ha
åtnjutit; ty latinet ger oss tillgång icke endast till den romerska
kulturen utan lika omedelbart till hela Europas medeltid och till den
nyare tiden ända till det adertonde århundradets midt.» Det har
visserligen, det må med blygsel erkännas, äfven inom den svenska
vetenskapen funnits sådana som betraktat latinet nästan som en
arffiende, men deras antal torde numera lyckligtvis vara ganska ringa,
och omöjligt är väl ej, att man så småningom skall kunna reparera
den skada, som vållats latinstudiet genom den senast genomförda
reformen. Men förutsättningen för detta är, att man inom så vida
kretsar som möjligt lär sig inse de klassiska studiernas ojämförliga
värde och förstår, att kännedom om den antika kulturen, långt ifrån
att vara någon öfverflödig barlast, tvärt om är den oundgängliga
förutsättningen för all verklig humanistisk bildning, nu liksom i våra
förfäders tid. Det finnes hos oss många, äfven bland den
vetenskapliga forskningens representanter, hvilka icke äga kännedom om allt
det viktiga och resultatrika arbete, som under senare år utförts på
det klassiska arbetsfältet. Främst till upplysning för dem men
därtill äfven för så många andra som möjligt önskar man, att Svensk
humanistisk tidskrift måtte komma att verka.
Det må därför vara tillåtet att af allt hjärta önska tidskriften en
lyckosam och lång framtid, samtidigt med att man tillfogar ett tack
till utgifvaren för alla de ansträngningar, som företagets igångsättande
säkerligen kostat honom. För bildad svensk allmänhet bör det
kännas som en plikt, och det en synnerligen angenäm sådan, att på allt
sätt stödja det nya företaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
