Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges skam och Sveriges skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagligen om de mest upprörande och djuriska illdåd af de röda
garden, som delvis rekryterats af brottslingar ur fängelserna,
men också om det finländska folkets, böndernas, borgarnas
och äfven arbetares uppbåd till skydd för laglig ordning
och landets själfständighet.
Den 29 januari kommo till Stockholm såsom ombud för
Finlands lagliga regering landshöfding Heikel och
landtbruksrådet Paloheimo för att begära hjälp af den svenska
regeringen, dock icke under dåvarande omständigheter i form af
intervention. Hvad som senare hände, är i viss mån fördoldt
för världens öga på grund af det skumrask, hvarmed den
demokratiska regeringen på allt sätt sökt insvepa sina
gärningar i syfte att hålla dem dolda för folket, ett handlingssätt
som ju onekligen mera påminner om den förkättrade
kabinettspolitiken bakom det ovetande folkets rygg än den
demokratiska öppenhet, som tidigare proklamerats såsom en
folklig regerings främsta dygd. Officiella meddelanden om den
finländska regeringens framställningar och den svenska
regeringens svar saknas därför ännu på flere viktiga punkter.
Genom att sammanställa och textkritiskt granska uttalanden
från framför allt regeringspressen och dess vedersakare är
det emellertid trots detta möjligt att ganska noga följa
händelsernas gång under dessa ödesdigra veckor.
Den 3 februari framkommo sålunda i pressen meddelanden
och reflexioner, som otvetydigt gifva vid handen, att den
finländska regeringens representanter vid denna tidpunkt
framställt en förfrågan, huruvida hjälp från Sveriges sida vore att
vänta bl. a. i form af tillstånd att utföra och transitera vapen
till Finland från och öfver Sverige. I Soc. Dem. (4/2 1918)
lämnades den upplysningen, att »regeringen icke velat
tillmötesgå önskningar om utlämnande till Finland af svenska
vapen eller om vapentransporter på svenska järnvägar». När
man från regeringshåll vare sig personligen eller genom
pressen framställt saken så, att någon begäran om licens
eller om transitering icke framställts från finländskt håll, torde
detta därför med all veneration för det höga upphofvet ej
kunna kännetecknas annat än som ett ganska genomskinligt
försök att svänga sig med halfsanna uppgifter. Häraf och af
andra framkomna omständigheter torde dock kunna dragas
den slutsatsen, att höga vederbörande icke ogärna sett, att några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
