Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Klassförhållandena, socialismen och de ryska krafternas spel i Finland. Af Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
program, framför allt att genomdrifva förbudslagen och
bestämmelsen om 8 timmars arbetsdag.
Vid storstrejken hade bildats ett hvitt och ett rödt garde. Under
strejkens första dagar samarbetade dessa, men sedan utbröt mellan
dem en konflikt, emedan de röda ville fortsätta strejken längre än
de borgerliga, som ansågo segern vunnen med
novembermanifestet. Denna konflikt röjde redan en revolutionär tendens hos
Finlands socialdemokrater. Sedan dess ha de röda under växlande
yttre politiska förhållanden tillägnat sig alltmera af de — som det
synes för det finska folklynnet tacknämliga — syndikalistiska
lärorna och metoderna. Och det är att märka, att utvecklingen i
denna riktning i början skett under påverkan västerifrån, framför
allt af svenska ungsocialister (Hinke Bergegren) och norska
syndikalister.
Det ryska inflytandet i den stil, som vi nu finna rådande, går
däremot knappast längre tillbaka än till marsrevolutionen 1917,
då det bröt fram som en sannskyldig störtflod. Marken var beredd
genom det nämnda syndikalistiska inflytandet västerifrån och än
mer därigenom, att den finländska socialdemokratien under
världskriget resolut slagit in på Zimmerwald-linjen. Men allra mest har
den hets- och lögnkampanj betydt, som bedrifvits af Työmies.
(Till och med hr Branting har, som vi minnas, i debatten om hr
Vennerströms interpellation uttryckt sitt ogillande af denna
tidnings metoder.) Då arbetarna sett sig svikna i sina förhoppningar
om hvad den allmänna rösträtten och enkammarlandtdagen skulle
uträtta, i det först förbudslagen och sedan flere lagar om
arbetarskydd strandat på tsarens veto, lyckades Työmies bibringa sina
läsare den falska föreställningen, att kejsarens
non-possumus-ståndpunkt haft stöd af de finländska borgerliga, ja, att de
upprepade afslagen i Petersburg inspirerats från borgerligt håll i
Helsingfors. Sålunda vändes genom Työmies’ lögner arbetarklassens
förbittring mot Finlands öfverklass. Att öfver hufvud de finländska
borgarna af Työmies år efter år utmålats i de grellaste färger som
sannskyldiga blodsugare och slaktare behöfver knappast sägas.
Långsamt och säkert har klasshatets gift af Työmies ingjutits hos
arbetarna. Så kom revolutionen, och den löste alla krafter på
godt och ondt. En kort tid trodde man sig kunna hoppas, att de
bättre ansatserna hos arbetarna skulle segra. Men när Ryssland
uppnått det bolsjevistiska stadiet, kunde de redan upphetsade och
under de långa krigsåren förvildade röda icke längre stå frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
