Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Från de båda senaste seklen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 121
sedlar för att med profit insättas hos de större affärsmännen eller
förskingras i ystert nöjeslif. Forsstrand, den förtjänte forskaren i
personhistoria och Stockholmstopografi, har i sina båda vackra
volymer om Skeppsbroadeln skildrat intressanta episoder och
personager ur den sfär, som från 1700-talets midt bildar en allt talrikare
ny aristokrati. För utvecklingen af våra materiella resurser har
denna nya tid varit högeligen betydelsefull, för våra politiska
sedvänjor var den ruinerande, för lifvets allmänna gestaltning gaf den
frukter på både godt och ondt. Det blef ju ett något blandadt
resultat, när 1600-talets epigoner med ofördärfvad aptit och robusta
fasoner formerade närmare bekantskap med rokokotidens raffinerade
nöjesmöjligheter. Tersmeden ger raska interiörer från dessa glada
stunder under högtsalig konung Fredriks auspicier och i det längsta
till den gemytlige monarkens personliga förnöjelse. Men han
glömmer icke — och för det ha vi skäl att vara honom särskildt
tacksamma — att äfven orda om sina politiska bedrifter: ehuru dessa
icke voro utöfver stibalterntjänst, visa de åtskilligt af partimaskinen
i arbete, ej minst i den sortens drag, om hvilka aktörerna själfva
plägat iakttaga en omtänksam tystnad.
De uppsluppna ämbetsjägarne af typen Tersmeden och de myndiga
penningmatadorerna från Skeppsbron höra till de oundgängliga
miljö-ligurerna vid hvarje teckning af frihetstiden. Det är endast försatta
i deras krets, som skedets stormän (behöfver det sägas, att begreppet
är relativt?) kunna uppfattas riktigt och värdet af deras insatser
mätas. Vi få hoppas, att det uppsving af personforskningen, som
Sveriges nya biografiska lexikon bör medföra, skall afsevärdt rikta
kännedomen om de frihetstidsmän, hvilka ej företrädesvis voro vittra
eller vetenskapliga författare, ty hittills har det mest varit
litteraturhistorien, som skänkt mera lif åt tidens porträttgalleri. På gränsen
mellan litteratur och politik stå också de båda förgrundsfigurer
hvilka under det sista året särskildt tecknats, Carl Gustaf Tessin och
Gustaf Filip Creutz.
Plofmän, diplomater och bel-espriter förtjäna de båda grefvarne
ratt väl att nämnas på samma gång; särskildt ha de mötts i samma
betydelsefulla kulturinsats — att stärka och utveckla förbindelserna
mellan Sverige och modelandet utan medtäflare, Frankrike. De båda
biografiska studier, som nu föreligga, ha själfklart betonat denna
sida starkt, men äro för öfrigt helt olika till läggning. Boken Kring
Tessin har satt sig den modesta men icke desto mindre mycket
tacknämliga uppgiften att teckna den berömde diplomaten, vältalaren
och kanslipresidenten hemma hos sig. Det behöfver icke sägas, att
den omsorgen ej kunde öfvertagas af mera Ugnad hand än fröken
Leijonhafunds med hennes starka traditionella bekantskap med
Åkerö-stämningen. Emellertid måste en anmärkning göras: här är
antingen för mycket eller för litet. De talrika brefutdragen låta skymta
ett kaleidoskopiskt virrvarr af närmare och fjärmare fränder och
vänner, mestadels så hastigt, att man knappt fångar namnet, förrän
personen är borta. Koncentration till ett fåtal episoder eller också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
