Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Från de båda senaste seklen. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 LITTERATUR
en episk bredd af samma art som i författarinnans högt skattade
skildring af Erik Sparre och Stina Lillie, ettdera hade varit att
föredraga. — En omfångsrikare uppgift har Creutz’ biograf satt sig,
och han har löst den briljant. Hans bok är ett af de på samma
gång solidaste och äfven för amatören mest njutningsrika historiska
arbeten, som på länge utkommit hos oss. Läsaren, som ej är
litteraturhistoriker, gläder sig, att Creutz var tillräckligt mycket skald för
att fånga författarens uppmärksamhet men också ej mera skald, än
att här blifvit rum för de ytterst intressanta skildringarna af Creutz’
verksamhet och umgänge speciellt under Paristiden. Låt oss
hoppas, att en liknande uppmärksamhet snart nog ägnas åt andra af
tidens män, som ej ha samma litterära berömmelse men betydt
desto mera politiskt. De från England samtidigt mottagna
impulserna äro ännu till rätt ringa del utforskade.
Ett annat forskningsämne af sällsynt aktualitet beröres i
teckningen af Creutz’ sista ambassadår i Paris, neutralitetspolitiken
under sjökrigen mellan Frankrike och England. Creutz var,
naturligtvis, intagen af det franska systemet, och vältaligt sökte han
öfvervinna sin monarks rojalistiska tvekan inför de nordamerikanska
koloniernas resning: »alla nationer skola vara Frankrike tacksamma
för att det befriat en del af världen från att hållas under oket af
en annan del, och därför att det förstört den despotism på hafvet,
som utöfvats af en makt, som hittills hvarken respekterat folkrätt
eller fördragens helgd, och som behandlat som fiende hvarje folk
med handel och manufakturer» (den 8 oktober 1778). Midtens linje
kan i dylikt läge icke tillfredsställa någondera parten, därför
klagade det franska kabinettet öfver Sveriges och öfriga neutralas
bristande välvilja, rnedan England samtidigt och nog med större skäl
fattade den väpnade neutraliteten som en direkt och eftertrycklig
protest mot dess sjökrigsregler. Ämnet, hvilket allenast med lätt
hand berörts af Creutz’ biograf, kom snart nog under
revolutionskrigen åter på dagordningen. I d:r Lydia Wahlströms studie öfver
Sverige och England på 1790-talet stå dithörande spörsmål i
främsta planet. Det är blott skada, att författarinnan i så öfvervägande
grad nöjer sig med att referera den diplomatiska diskussionen, i stället
för att ägna de äfven för våra dagar mycket aktuella spörsmålen
en mera systematisk granskning; bokens roande och ibland
verkligen vägledande detaljer komma härigenom icke till sin rätt.
Från de litterära diplomaterna via sjökriget till den litteräre
krigaren C. A. Ehrensvärd. Han är förgrundspersonen i den senaste
volymen af Svenska sjöhjältar och framträder själf med penna
och ritstift i del II af C. A. Ehrensvärds bref. Arnold Munthes
teckning af skärgårdsflottans operationer sommaren 1789 samt det
olyckliga första slaget vid Svensksund har alla de förtjänster, man
vant sig finna hos den skattade marinhistorikern. Han söker
opartiskt skipa rättvisa med erkännande åt Ehrensvärds ärlighet och
personliga tapperhet men ock med betonande af hans brist på
egentlig chefsbegåfning. Det sammanfattande omdömet — att Gustaf IH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
