Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Från de båda senaste seklen. Af Carl Hallendorff - Birger Sjövall: Georg Adlersparre och tronfrågan 1809 - Gustaf A. Aldén: Bakom riksdagens kulisser. C. W. Liljecronas dagbok under riksdagen 1840—41 - Ivar Andersson: »Oppositionen» och ministeransvarigheten - Ellen Key: Minnen af och om Emil Key. III. Fredrika Bremers bref, utg. af Klara Johanson och Ellen Kleman. II—III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 LITTERATUR
ils ont vu les pays ctrangers». Skillnaden mellan Ehrensvärd och
honom är likväl ögonskenlig. Äfven de bittraste ord hos Ehrensvärd
verka mild balsam mot den ilskna grälsjukan i Oxenstiernas pretiösa
epistlar — rätt naturligt genom olikheten i lifsöden. Då den förre
likväl fyllt en plats i lifvet, var den senare en urspårad man, som
af sin jakt efter lyckan och njutningen allenast hade besvikelsen,
sjukdomen och nöden kvar för sina gamla dagar. Ehuru utan
datum och adress äga hans bref ett visst historiskt intresse och skulle
både från denna synpunkt och som typiska prof på det begynnande
1700-talets brefkonst kunnat förtjäna ett närmare studium.
Birger Sjövall, Georg Adlersparre och tronfrågaii 1809. (Gleernpska univ.
hök-handeln, Lund 1917). Kr. 8:—- Gustaf A. Aldén, Bakom riksdagens kulisser.
C. W. Liljecronas dagbok under riksdagen 1840—41. (P. A. Norstedt & Söner
Sthlm 1917). Kr. 10: — Ivar Andersson, »Oppositionen och
rninisteransvarig-heten (Almqvist & Wicksell Upsala & Sthlm 1917). Kr. 4: 50. — Ellen Key,
Minnen af och om Emil Key, III. (Sthlm 1917 Alb. Bonnier). Kr. 10:—
Fredrika Bremers bref, samlade och utgifna af Klara Johansson och Ellen Kleman.
II—III. (P. A. Norstedt & Söner Sthlm 1917). Kr. 13: »- o. 16: —.
För vår politiska inre historia under det sista seklet äro
betydelsefulla förvärf att anteckna.
D:r Birger Sjövall har ägnat Georg Adlersparre och tron
fråga n 1809 en undersökning, som borde förvärfva vidsträckt läsekrets,
bara inte publiken skrämmes af den vetenskapliga apparaten. Man
har en gång sökt göra Georg Adlersparre till ett slags folkhjälte,
och onekligen besatt hans kraftiga uppenbarelse åtskilliga
förutsättningar att fånga auram popularem. Historieforskningens ständiga
justitierevision har på sista tiden — det är särskildt den nu citerade
f ö rf: s förtjänst — framdragit ej få graverande omständigheter, hvilka
ställa hans handlingar i en mindre förmånlig dager. Det framgår
af detta arbete, att Adlersparres publika omsorger under år 1809
egentligen samlade sig kring två uppgifter: först att aflägsna Gustaf
IV Adolf, sedan att så besätta tronen och sörja för tronföljden, att
alla efterräkningar för honom själf och hans medhjälpare
förebyggdes. Vi kunna gärna medge, att denna senare omsorg var mycket
mänsklig, men heroisk blir den just icke, och desto mindre, när det
visar sig, att Adlersparre för den sakens lämpliga ordnande var
beredd att offra andra högst betydelsefulla hänsyn, bl. a. så viktiga
intressen vid den ryska freden som besittningsrätten öfver Åland.
Som statsman kommer Adlersparre gifvet till korta, han får nöja
sig med rollen af en begåfvad och lefnadsglad kondottiär, som var
oduglig för målmedvetet ihängande arbete men i sina sporadiska
handlingsmoment förmådde vända upp och ned på världen.
Adlersparres medhjälpare Carl Henrik Anckarsvärd är väl den
mest dekorativa figuren i d:r Ivar Anderssons bok om
Oppositionen och minister ansvarighet e n liksom i C. W. Liljecronas
Dagbok under riksdagen 1840 — 41. Bägge skrifterna äro kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
