Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Två böcker om kristendomen och kriget. Af Adolf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 131
hälleliga moralen? Motsatsen i fråga har mycket starkt understrukits
af Ellen Key, som framhåller, att »statens handlingssätt måste ligga
högt öfver den enskilde medborgarens», under det att f. n.
förhållandet är det motsatta. Perikles’ statsideal är det rätta, enligt
hvilket statens politik både inåt och utåt skulle föras på ett sådant sätt,
att statens medborgare i statens politik skulle finna det ideal, som
de själfva kunde sträfva att efterlikna i förhållande till hvarandra.
— Det mål, som bör eftersträfvas, är tydligen, att äfven inom det
samhälleliga lifvet de etiska grundsatser, som trängt igenom i den
individuella etiken, alltmer måtte tillämpas. Historien har visat, att
samhälls-moralens utveckling inte kunnat hålla jämna steg med den individuella
moralens. Vid någon eftertanke finna vi detta också ganska förklarligt.
Samhällslifvets förhållanden äro städse af mer invecklad natur än
individens lif. I samhällslifvet ingå alltid, för att tala med Ellen Key,
»hedniska» element; vi skulle istället säga ett stycke natur i naturen
grundade instinkter och i naturen grundad kamp för tillvaron. Att eticera
denna natur, att få kampen för tillvaron att anta former, som passa
de mänskliga individerna på ett högre utvecklingsstadium, kräfver tid.
Kristendomen har också mött de mänskliga samfundsbildningarna på
ett visst skede af deras utveckling. Kristendomen har inte skapat
familjen, staten eller kultursamfundet., den har endast så
småningom kunnat inverka på deras utveckling. Att fordra, det kristendomens
grundsatser utan vidare skola tillämpas inom dessa
samfundsbildningar, är att se bort från verkligheten, sådan den är, medan att
uppge arbetet på en utveckling hän mot en högre etisk ståndpunkt,
är att se bort från målet. I en brytnings- och öfvergångstid, sådan
som vår, få vi inte glömma vare sig verkligheten eller målet.
Adolf Ahlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
