Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Kongresser och faktiska afgöranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongresser oeh
faktiska åtgöranden.
DAGENS FRÅGOR
5. 3. 1918.
Det första fredsbudet har på de håll inom vårt
land, där längtan efter freden alltid betonats
ifrigast, hälsats som en grundlig besvikelse: »detta är icke den
stämning, hvarunder vi väntat att blodbadets upphörande skulle mötas.
Vi hade hoppats på en samling af Internationalen, där grundlinjerna
skulle uppdragas för en allmän folkfred, en varaktig fred, en fred
som skulle bli inledningen till ett nytt skede i mänsklighetens
historia, en fred som definitivt skulle ersätta striderna bland folken
med ett förbund mellan folken» (Hj. Branting å Auditorium den 11
februari 1918.)
Missräkningen hade varit mindre, om man inom dessa kretsar gjort
sig besvär att observera, att hvarje allmän krigstid utlöst samma
ifver efter »les bases d’une paix durable». För att nu icke tala om
mera aflägsna tider — både Wienkongressen efter Napoleonskrigen
och den Krimkriget afslutande Pariskongressen samlades med
programmet att skapa en pålitlig fredstid. Blott en enda typisk sats från
förhandlingarna i Wien: kongressmakterna beteckna såsom sin
viktigaste uppgift »att sätta en gräns för Europas långa omhvälfningar
och för mänsklighetens lidanden genom en tryggad fred, grundad
på en rättvis fördelning af makten och i sina bestämmelser ägande
garantien för sin varaktighet» (deklaration den 3 oktober 1814). Det
är ju nästan ord för ord detsamma, som presidenten Wilson aldrig
tröttnat att förkunna i sina stora fredstal. Det kan tvistas om, huruvida
de som för hundra år sedan nedskrefvo sådana fraser verkligen
trodde på dem, men säkert är nog, att folket i den tidens mening med
glad tillförsikt anammade så vackra löften. Att resultatet icke
svarade mot förväntningarna, vet enhvar.
Den som vill, kan naturligtvis trösta sig med, att de falska
diplomaterna då liksom så ofta både förr och senare förfuskade det stora
verket och skändligen sveko de lidande folken, men att detta icke
vidare skall upprepas. Är verkligen hvad vi från Brest-Litovsk
sett af sant demokratiska förhandlingsmetoder på något sätt
uppmuntrande? Eller ha de kongressförberedelser, hvilka under
fjolårets sommar utspelades här i Stockholm, gifvit förhoppningar om
någon ny förhandlingsmetod, grundskild från både herr Trotskijs
och herr von Kuhlmanns? Intrycket för de utomstående har
ovillkorligen varit, att herrar Brantings och Troelstras blifvande freds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
