- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
150

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Konung Konstantins fördrifvande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150 DAGENS FRÅGOR

tentens diplomati hade ej från början klart för sig, att det
framför allt var emot konungaparet som man måste rikta sig, utan
tillgrep i stället, då det gällde att tvinga Grekland till eftergifter, en
rad af åtgärder, hvilka tungt drabbade de breda folklagren, som
enligt författarens uppfattning ursprungligen voro vida mera böjda för
att sympatisera med ententen än med centralmakterna. På detta sätt
blef hela folkstämningen uppretad mot ententen, oviljan öfver de
vidtagna åtgärderna växte, och situationen kom så småningom att förete
åtskilliga allvarligt oroande drag. Sammanstötningarna i december
1916 visade tydligt nog, att ententens politik icke var populär.
Författaren påstår, att både Venizelos och Zaimis redan under loppet
af år 1916 antydt för honom lämpligheten af att ententen i Athen
representerades af en med särskild fullmakt utrustad kommissarie,
hvilken kunde tillgripa de medel, som situationen gjorde nödvändiga
— att ingripande mot konungamakten här varit det underförstådda
syftet, läses lätt emellan raderna — men på grund af olika skäl
ville hvarken Ryssland, England eller Italien gå in på en dylik aktion,
ehuru den energiskt påyrkades af Briand. Först på våren 1917
uppnåddes på initiativ af Ribot en öfverenskommelse, enligt hvilken en
med förhållandena i den nära Orienten väl förtrogen fransman,
Jonnart, ordförande i Suezkanalbolaget, skulle afsändas till Athen för
att på det sätt han kunde finna lämpligast bringa reda i
förhållandena och skaffa ententens politik ovillkorlig auktoritet. Till
yttermera visso detacherades ännu en fransk eskader till de grekiska
farvattnen för att i förening med förut där befintliga flottenheter
gifva eftertryck åt de militära och politiska kraf, som skulle komma
att framställas.

Den man med hvilken Jonnart i första hand önskade komma i
förbindelse, var Zaimis. Detta underlättades i hög grad därigenom
att denne sedan många år tillbaka var förtrogen vän till M. David,
hvilken vistades i Athen och som sålunda kom att spela rollen af
mellanhand mellan den franske kommissarien och den grekiske
politikern. Den 10 och 11 juni 1917 sammanträffade Jonnart och
Zaimis ombord på ett af de franska örlogsfartygen, kryssaren Bruix,
på Athens redd. Den senare, »en hedersman, ehuru föga
motståndskraftig» enligt författarens omdöme, fick härvid genast af sin
inter-lokutör besked om att det nu gällde allvar. Ententens tålamod hade
tagit slut, konungen hade en gång för alla förverkat dess förtroende,
och någon tid till förhandlingar kunde icke medgifvas. Ville man
på grekiskt håll försöka med undanflykter eller förhalningspolitik,
så vore Jonnart å sin sida beredd att utan tvekan gripa till
våldsåtgärder. »Ärras, min födelsestad», sade han till den darrande
Zaimis, »har blifvit jämnad med jorden af tyskarna. Hur smärtsamt
det än skulle vara för mitt franska hjärta att låta bombardera en
historisk stad som Athen, s’å skulle jag dock, om edert motstånd
tvingar mig därtill, gå ända därhän att förvandla Athen till ett nytt Ärras.»

Det var, säger David med stolthet, första gången man förde ett
sådant språk gent emot konung Konstantins regering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free