Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 5. 3. 1918 - Konung Konstantins fördrifvande - Det nya Östeuropas födslovåndor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 DAGENS FRÅGOR
afgudade monarkens fördrifvande var oåterkalleligt, och inför detta
faktum återstod intet att göra annat än att böja sig. Massorna
skingrades under dyster tystnad. Greklands sak var förlorad, och
ententens nya regim kunde omedelbart taga sin början.
I Frankrike mottogs underrättelsen om Jonnarts bedrifter med
hänförelse. Blott här och där kunde man iakttaga, att hans
handlingssätt trots allt icke känts riktigt behagligt. Det var visserligen
en aktion, präglad af kraft, konsekvens och beslutsamhet, men ändå
. . . Äfven i England förekommo vissa invändningar, ehuru censurens
makt reducerade dem till ett minimum. På de flesta håll sökte
man gifva det hela ett moraliskt berättigande genom att upprepa,
hvad Times i en uppmärksammad artikel af den 30 nov. 1916 yttrat
i anslutning till den från flera håll inom ententen framställda teorien
om att Grekland allt sedan Londonprotokollet af år 1830 står i
skyddsförhållande till England, Frankrike och Ryssland;
garantimakterna »did not guarantee the possession of the Greek throne to
any individual sovereign irrespective of his constitutional behaviour.»
Konung Konstantin hade vägrat att följa den politiker, som enligt
uppfattningen i Paris och London »ägde folkets fortroende», det vill
säga Venizelos, och följaktligen var man i sin goda rätt, då man
förjagade honom. Felet var blott, att detta steg icke tagits långt
förut. Äfven för Venizelos’ omedelbart efter konungens fördrifvande
igångsatta förföljelser mot sina motståndare fann man med lätthet
ursäktande ord. I Contemporary Review karaktäriserades hans af
ententen godtagna politiska metoder med tydlig belåtenhet af en med
Venizelos nära förbunden engelsk politiker, Ronald M. Burrows, på
följande sätt: »Vi ha i Grekland antagit en metod, som utgör en
blandning af atheniensisk ostracism och romersk preskription, mera
omfattande än den förra och mindre grym än den senare.» Den ofvan
citerade författaren i Revue hébdomadaire beklagar lifligt, att det
visade sig omöjligt att undvika repressalier. »Venizelos’ högsinta själ
uppreste sig mot hvarje tanke på personlig hämnd», men det var
honom icke möjligt att undvika straffåtgärder gent emot vissa
militärer och ämbetsmän, hvilka konspirerat mot sitt eget fädernesland
genom att verka för den tysk-bulgariska propagandan. Grekland har
som synes blifvit befriadt efter de bästa och effektivaste metoder,
och det återstår blott för folket att efter tyrannen Konstantins
fördrifvande i fullt måtto njuta af sin nyvunna frihet.
Att denna tycks blifvit grundligt genomförd, synes af ett telegram,
som den första februari gick genom den svenska pressen. Det lydde
i sin talande korthet sålunda: »Massafskedande af rojalistiskt sinnade
domare är omedelbart förestående i Grekland. Paragraf 88 i den
grekiska författningen, som stadgar domares oafsättlighet, skall genom
ett regeringsdekret sättas ur kraft.»
Det nya Östeuropas »Europas gamla form ej längre hålla vill, den
födslovåndor. nva skapelsen med svärdet yxas till» — så sjöng
Tegnér 1810, och hans strofer därom i Svea äro långa stycken ige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
