- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
156

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blå Ålandsboken. Af Carl Hallendorff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ganska stort fog blef nämnda tyska publikation på sin tid skarpt
kritiserad just för detta sätt att framföra materialet. Ingen
kritisk läsare lärer heller försumma att i första hand gå till själfva
akterna samt grunda sin uppfattning på dem. Vår Ålandsbok
gör emellertid icke studiet lätt, ty dels är tidssammanhanget
mellan akterna ej med noggrannhet iakttaget, dels äro ett par
betydelsefulla sådana skilda från de öfriga samt instuckna i
inledningen.

Det första spörsmål, som formar sig hos läsaren, är
naturligtvis: under hvilka förutsättningar och i hvad syfte skedde den
svenska regeringens ingripande? Blåbokens inledning säger här:


»Med anledning af från representanter för Ålands befolkning till
Sveriges regering gjord framställning om skydd emot befarade
oroligheter från den å öarna befintliga ryska garnisonen, och då
underrättelser ingått från kustbevakningen vid Svartklubben, att oroligheter
syntes ha tagit sin början den 12 februari, beslöt Kungl. Maj:t den
13 februari, att en expedition omedelbart skulle afsändas till Åland
med uppdrag att afhämta de svenska undersåtar och ålänningar,
hvilka på grund af där rådande förhållanden önskade blifva
öfverförda till Sverige.»


Läget var sålunda det, att det fanns grundad anledning att
antaga, att den fredliga åländska befolkningen toppreds och till
lif och egendom hotades af en manstark helt och hållet
regeringslös soldatesk. Dessa truppers närvaro på Åland hade,
äfven när mera ordnade förhållanden rådde i det ryska riket,
stått i bestämd strid med viktiga i Sveriges intressen träffade
internationella öfverenskommelser. I och med Finlands
framträdande som själfständig stat var deras längre kvardröjande
ett hån mot all folkrätt, och sedan disciplinens band lösts, voro
de föga annat än en för allt grannskap farlig röfvarhord. Trots
allt detta och trots de välvilliga försäkringar, som från Sveriges
sida gifvits de skyddsökande ålänningarne, skulle det
humanitära verk, som begyntes onsdagen den 13 februari genom
beordrandet af Isbrytaren I och ångaren Runeberg till Ålands
skärgård, af den lämnade redogörelsen att döma, allenast gå ut på
att hjälpa eventuella flyktingar bort från hem och härd eller,
hvilket är detsamma, att göra de obehöriga gästerna ännu mera
obundna i sina tilltag än förut.

Det finns bland de meddelade akterna intet, som motsäger
en sådan tolkning af det mycket omordade humanitära syftets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free