Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blå Ålandsboken. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddskåren och rödgardisterna, af hvilka åtminstone de båda sista
brunno af stridslust och därför sågo medlarnes inskridande med
föga vänliga blickar. Om härtill lägges, att den svenska
regeringen, företrädd af statsrådet och chefen för Kungl.
Sjöförsvarsdepartementet, varit ytterst ifrig att hålla alla trådar i sin
hand och därför inrymde sina representanter ett minimum af
rörelsefrihet (jfr. bil. 9 och bil. 25 samt för öfrigt de ideliga
anmaningarna att noga observera Sveriges fullt neutrala
medlande ställning), hvilket utom annat måste vid
kommunikationernas osäkra beskaffenhet vålla farlig tidsutdräkt, samt att
dessa representanters upprepade erinringar om nödvändigheten
af makt bakom ordet icke, att döma af de publicerade telegrammen,
erhöllo något nöjaktigt svar, så skall man obetingadt och med nöje
kunna konstatera, att herrar Starck och Åkermark gjort sitt
allra bästa och uppträdt på ett sätt, som icke låter någon skugga
falla på dem och deras högt aktade kår.
Ett par punkter, hvilka speciellt från finländskt håll
framkallat bitter kritik, hafva här ännu icke berörts, nämligen
skyddskårens utsikter att själf reda sig på Åland samt den svenska
regeringens sätt att förmedla förbindelsen med general
Mannerheim. I förra hänseendet torde tilltro böra skänkas åt det
omdöme, som de mot skyddskåren mycket välvilligt stämda
båda medlande svenska officerarne fällt (bil. 53), att dess
chanser till verklig seger, trots tillfälliga framgångar voro om striden
fortsattes, små eller inga. Detta omdöme jäfvas knappast af det,
som i enskilda fall yppades efter den tyska expeditionens
landsättning på Åland, ty då handlade ryssarna under en
panikstämning, hvartill förut icke någon motsvarighet påvisats.
Hvad åter förbindelsen med Mannerheim beträffar, synes saken
något mera invecklad. I svenska tidningar har under en form,
som föreföll autentisk, publicerats ett telegram från Mannerheim,
däri denne formligen ogillade den skyddskåren förelagda
uppgörelsen. Något sådant telegram har den blå boken icke, utan
ett (bil. 46), som lofvar vapensändning öfver Nystad, betonar
som en hederssak »att med egna krafter befria Åland» samt
slutar »Definitiva förslag underställas mitt afgörande». Det
måste tagas för gifvet, att den i blåboken tryckta anger den
enda lydelse, hvari telegrammet kommit den svenska regeringen
tillhanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
