Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den blå Ålandsboken. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telegrammets afsändande kunde åstadkomma fientligheternas förnyande
med däraf möjligen följande ödeläggelse af Mariehamn, befolkningens
utsättande för våldsdåd och den finska skyddskårens tillintetgörande,
samt då general Mannerheims telegram stod i strid med Finlands
härvarande representants tidigare samma dags morgon framförda
uppmaning, underrättades statsrådet Gripenberg, att svenska regeringen
icke ville genom detta telegrams befordran förmedels flottans fartyg
göra sig medansvarig i de följder, hvilka i så fall kunde uppstå.»
Man kan godt acceptera realuppfattningen, att det
Mannerheimska telegrammets öfverbringande skulle ha förorsakat
meningslös blodsutgjutelse både för de stridande och den fredliga
befolkningen, och att detta borde förekommas. Men det är tillika
fullt klart, att regeringen med denna åtgärd att vägra telegrammets
befordran hade icke blott underlåtit att infria sitt löfte om
telegrams förmedling (bil. 18),[1] hvilken utgjorde en af
förutsättningarna för medlingsverksamheten på Åland, utan äfven
och i främsta rummet gått ifrån den strängt formella, opartiskt
sammanjämkande ståndpunkt, hvilken den så enträget manat
sina underhandlare att städse bevara. Här sattes ovillkorligen
regeringens mening om hvad som var önskligt framför den
förut betonade rent neutrala medlaruppgiften att söka bringa
de stridande viljorna till uppgörelse. Resultatets värde och
den rent moraliska innebörden må skattas huru som helst —
detta visar likväl så slående som möjligt, att den svenska
regegeringens hela position var grundfalsk: medling utan
påtryckningsåtgärder var omöjlig. Utan att riskera anklagelse för att
vilja häckla regeringen kan man väl säga, att nog hade det
varit nationellt hedersammare, om påtryckningsåtgärderna
bestått i något annat än att undanhålla meddelanden, hvilka man
lofvat besörja.
Detta är den väsentliga summan af de svenska akternas
upplysningar. Det kunde varit frestande att härtill lägga en närmare
undersökning om det material, hvilket motiverade statsministerns
lugnande försäkringar i Andra kammarens interpellationsdebatt
den 20 februari, men för hufvudfrågan har det mindre betydelse.
Däremot spörjer man sig oundvikligen, hvad hela publikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
