Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Sverige och Finland. Af Rolf Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den finska kulturen i det hela, som under århundradens lopp
och icke minst under det senaste halfseklets storartade uppsving
för den finska bildningen mottagit de rikaste svenska tillflöden.
Därmed skall naturligtvis icke bestridas, att den finska kulturen
också företer genuint finska särmärken, och framför allt icke,
att den finska rasen äger lynnesdrag, som skilja den från den
svenska. Ej heller skall det fördöljas, att man på finskt håll i
chauvinistisk ifver velat förneka sin tacksamhetsskuld till Sverige
och svensk odling, dock mera förr än nu. Denna finska
chauvinism, som vill afvisa allt svenskt, är naturligtvis icke
önskvärd ur Sveriges synpunkt. Fastmer ligger det i Sveriges
intresse, att det finska Finlands beröring med svenskt lif skall
bli så stark som möjligt. Men därför bör Sverige för sin egen
skull i detta syfte göra hvad det kan. Finnarna inse dock själfva,
att de behöfva en öppen port åt väster. Det skall förmodligen
invändas, att de ha Tyskland att vända sig till, och att de så
mycket mindre vilja veta af Sverige nu, då vägen till Tyskland
är genare än någonsin förr. Detta kan vara riktigt, och det är
verkligen fara värdt, att med den politiska anslutningen till
Tyskland kommer att följa en mycket ensidig kulturell orientering
åt samma håll från finnarnas sida. Men så mycket större skäl
har Sverige att söka ett närmande. Det är naturligtvis svårt
att förutsäga något om möjligheterna härför. Dock må två
omständigheter framhållas, som kunna innebära vissa förhoppningar.
Måhända skall den svenska frivilliga brigadens insats i
Finlands strid skaffa Sverige tillbörligt anseende och sympati.
Dessutom skola väl finnarna själfva förr eller senare inse den
kulturella faran af en ensidig orientering åt Tyskland och så
småningom själfmant söka förbindelse med Sverige.
Finlands svenskar borde ju vara den naturliga förmedlaren
mellan finskheten och västern, närmast Sverige. Hvilket
förhållandet mellan språkgrupperna i Finland framdeles kommer att
bli, är ej godt att veta. Den förmodan ligger nära till hands,
att den politiska själfkänslans tillväxt skall medföra en tillväxt
af den finska nationalistiska strömningen. Men i någon mån
kan man hoppas på att vapenbrödraskapet i frihetsstriden skall
ha lärt finnarna större respekt för sina svenska landsmän. Och
i den mån finnarna möjligen skola inse nödvändigheten också
för dem att söka kontakt med Sverige, måste de förstå, att
vägen till Sverige går genom det svenska Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
