Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Jordbruk och skogsbruk i Norrland. Af Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den senast genomförda Norrlandslagstiftningen. Någon mera
inträngande bevisning lämnar han dock ej för denna sin
ståndpunkt; snarare reproducerar han blott inom hans
verksamhetskrets härskande åskådningar. Detsamma kan med ännu större
skäl sägas om hans på den officiella yrkesstatistiken grundade
utredning om jordbrukets relativa betydelse för Norrlands
näringslif. Man saknar exempelvis en diskussion i detta
sammanhang af den tvifvelsutan i stora trakter af Norrland
otillräckliga besuttenheten och andra förhållanden, som göra delar af
den jordbrukande befolkningen beroende af industrien för sin
fulla utkomst — företeelser, som af Högbom belysts i en
(författaren f. ö. ej obekant) synnerligen beaktansvärd artikel i
Skogsvårdsföreningens tidskrift 1917.
Men vi återvända till frågan, i hvilken grad ökningen af
jordbrukets intensitet gjort jordbruksfastigheterna oberoende af ett
extensivt markinnehaf. Hvad då först stallfodret för boskapen
beträffar, har sedan gammalt i de öppna kustbygderna samt i
fjällbygderna åkerjord, som på grund af länge fortsatt spannmålsodling
eller klimatets hårdhet ej kunnat bära säd, med godt resultat lagts
igen till vall. Efter införandet af cirkulationsbruk med mer
eller mindre fasta växtföljder har denna vallkultur vunnit en
stark utveckling. Af Norrlands relativt mycket stora höskörd
hämtas i de tre sydligare länen den alldeles öfvervägande delen
från odlad jord, medan ännu ett motsatt förhållande äger rum
i de båda nordligaste länen. Jämte höodlingen har odlingen af
rofvor vunnit en afsevärd utbredning, och äfven intre sset för
odling af grönfoder är i stigande. Kunde man isolera de
bördigare bygderna från skogstrakterna, skulle brytningen med de
gamla metoderna i de viktigare jordbruksdistrikten framstå ännu
bjärtare; i Jämtland med dess för odling gynnsamma
silurmarker skördas proportionsvis mindre hö från naturlig äng än i
medeltal i det sydliga Sverige. Å andra sidan uppvisar
författaren, att de naturliga ängarna representera ett öfverraskande stort
fodervärde och betonar, att de ej kunna undvaras i det inre af
landet, där jordmånen hindrar en kraftigare utvidgning af den
fasta åkerjorden och myrodlingar ej med fördel kunna företagas,
förrän tillförseln af den därför behöfliga konstgödseln blifvit
underlättad. Icke desto mindre anses nu tidpunkten vara inne
att från hemmanen i Norr- och Västerbottens lappmarker
frånskilja de aflägsna »ströängar», som dessa tack vare en sent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
