Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Fattigvårdsreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DAGENS FRÅGOR
ett program, som — då kommunen skall hibehållas som
fattigvårdssamhälle — bör angifva riktlinjen för den närmaste utvecklingen.
För öfrigt får man hoppas, att de möjligheter till sammanslutning
kommuner emellan för att uppföra gemensamma anstalter, som
regeringsförslaget innehåller, må blifva beaktade. Säkert är, att en
dylik förening kommuner emellan högst afsevärdt kommer att
underlättas och befordras genom ett eventuellt antagande af den lag om
kommunalförbund, hvartill kommittén för lagstiftning om
kommunala nybildningar i dagarna framlagt förslag.
Om man jämför det föreliggande förslaget till lag om fattigvården
med gällande föråldrade och bristfälliga förordning af år 1871, torde
man först lägga märke till den djupgående skillnad, som gör sig
gällande i afseende på uppfattningen af den fattige och hans ställning
i samhället. Fattigvårdsförordningen af 1871 ser på understödstagaren
med hård och likgiltig blick, det föreliggande lagförslaget är
genom-trängdt af den uppfattningen, att äfven den som nödgas anlita
samhällets understöd har vissa rättigheter, som han kan göra gällande.
Lagen garanterar, att han verkligen erhåller hjälp, då han befinner
sig i ekonomiskt nödläge, den vakar öfver, att hjälpen blir tillräcklig
och lämnas i människovärdiga former, och den skyddar
understödstagaren för godtycklig behandling, bl. a. genom att klart fastställa
och afgränsa området för understödstagarens ersättningsskyldighet för
lämnad fattigvård. Men det är långt ifrån, att någon missriktad
humanitet fått plats i lagförslaget. Gentemot personer, som försumma
sin försörjningsplikt, visar förslaget rättvis stränghet. De effektiva
bestämmelser, som föreslås i afseende på de för närvarande så godt
som fridlysta försumliga försörjarna, komma säkerligen att med
lifligaste tillfredsställelse hälsas af landets fattigvårdsstyrelser.
Bland förslagets viktigare punkter märkes vidare utvidgningen af
området för den obligatoriska fattigvården, hvilken som bekant
omfattar de fall, i hvilka fattigvårdsstyrelsen är skyldig lämna hjälp.
Nämner man dessutom, att förvärfvet af ny hemortsrätt underlättats
och att bestämmelserna orn hemortsrätten blifvit betydligt enklare
och klarare än nu, att en tämligen afsevärd lättnad i ekonomiskt
afseende beretts kommunerna genom att kostnaderna för sjuk- och
abnormvård i stort sedt öfverflyttats på landstingen, att
fattigvårdssamhälle ålagts att uppföra anstalt (ålderdomshem) för
understöds-tagare, hvilka äro i behof af vård och ej lämpligen kunna
understödjas i sina hem eller utackorderas, samt att landstingen skola
uppföra arbetshem för försumliga försörjare och svårhandterliga
under-stödstagare i öfrigt, så inses lätt, att förslaget innehåller flere goda
uppslag och värdefulla förbättringar.
En principiellt viktig nyhet föres fram i kapitlet om uppsikt öfver
kommunernas fattigvård. Konungens befallningshafvande hafva
alltjämt att vaka öfver, att fattigvården inom länen ändamålsenligt ordnas
och handhafves så, att de behöfvande komma i åtnjutande af det
underhåll och den vård, som omständigheterna påkalla, men
Konungens befallningshafvande erhålla till sitt biträde särskildt tillsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>