Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 20. 4. 1918 - Fattigvårdsreformen - Praktiska ungdomsskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 229
tjänstemän, fattiguårdskonsulenter, hvilka skola tillhandagå
kommunerna med råd och upplysningar i allt hvad till fattigvården hör,
verkställa inspektioner m. m. och sålunda utöfva en liknande
verksamhet som den, hvilken Svenska Fattigvårdsförbundets konsulenter
sedan flere år med erkänd framgång bedrifvit. Förslagsvis indelas
riket i åtta konsulentdistrikt, hvartdera omfattande tre län.
Konsulenterna sortera i afseende på sin rådgifvande verksamhet under
€n fattigvårdsinspektör i Civildepartementet. Fattigvårdsinspektören
har äfven att öfva uppsikt öfver arbetshemmen, en bestämmelse hvars
lämplighet med fog torde kunna ifrågasättas. Det förefaller onekligen
naturligare att uppdraga inspektionen af arbetshemmen åt vederbörande
länsstyrelser.
Ett stadgande, hvarom säkerligen olika meningar komma att göra
sig gällande, påträffas i förslagets § 64, som medgifver
fattigvårdssamhälle (d. v. s. stadsfullmäktige eller kommunalstämma) rätt att
ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande med föreskrift, att
ersättningsskyldighet icke skall äga rum för understöd, som utlämnats
af dessa medel. Det finnes sålunda i själfva verket intet hinder för
vederbörande att borttaga ersättningsskyldighet för all fattigvård, som
lämnas, och därigenom upphäfva de rättsverkningar, som för
närvarande äro förbundna med åtnjutande af fattigvård, exempelvis förlust
af rösträtt för den, som häftar för understöd. Förutom den politiska
innebörden af detta stadgande — något som säkerligen icke kommer
undgå herrar riksdagsmäns lifliga intresse och uppmärksamhet —
förefaller det äfven ur fattigvårdssynpunkt kunna få sina mycket
vidtgående följder, då det utgör en utvidgning af den tendens att
meddela fattigvård »utan fattigvårds följder», som tillhör en sida af de
senaste tidernas utveckling på den offentliga understödsverksamhetens
område, hvilken kan få ytterst betänkliga konsekvenser.
Landets fattigvårdsmyndigheter och öfriga inom fattigvården
arbetande, hvilkas verksamhet så afsevärdt försvårats genom gällande
lagstiftnings bristfällighet, hoppas lifligt på en fattigvårdsreform i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det föreliggande förslaget. Dock
betonas allmänt, att det innebär ett minimum, och lagen skulle blifva
— om ej värdelös — så dock af ganska ringa betydelse, om de kraf
i afseende på fattigvårdens ordnande, uppförande af anstalter, tillsyn
öfver fattigvårdens handhafvande m. m., som förslaget innehåller,
skulle aflägsnas ur detsamma, hvarom motion i riksdagen har blifvit
väckt. Ur allmän synpunkt vore det förvisso till skada, orn den
snart halfsekelgamla fattigvårdsförordningen skulle ersättas med en
lag, som icke ens vid sin tillkomst af sakkunskapen ansåges motsvara
tidens fordringar.
Ett bland de viktigaste ärenden, som förelagts årets
riksdag, är inneslutet i den digra kungl, propositionen
nr 96 »angående upprättande af praktiska ungdomsskolor». Saken,
som bör vara Svensk Tidskrifts läsare rätt väl känd bl. a. genom
rektor Gösta Ekelöfs klargörande uppsats om Folkskolan och de prak-
Praktiska
ungdomsskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
