Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - De tyska partierna under kriget. Af Theodor Heuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i det längsta höll parlamentet mer än nödigt ute från
utrikespolitiska frågor; den underlät därigenom att skapa en krets af
medarbetare och ett verktyg för att bearbeta befolkningen för sina
utrikespolitiska syften. Så kom det sig att, medan partierna njöto
»borgfreden» i ett slags högtidsstämning, de stora ekonomiska
föreningarna utan bemyndigande uppträdde som språkrör för en
bestämd krigsmålspolitik — detta var våren 1915. Partierna
funno sig öfverrumplade — icke af dem som stödde Bethmanns
regering i dess betänksamma oföretagsamhet utan af
kartellen mellan de sex stora ekonomiska förbunden, som
formulerat krigsmålsprogrammet, och som nu började verka som ett
ferment till upplösning inom Tysklands politiska lif.
Det är inte rätta platsen för en tysk publicist att i en svensk
tidskrift taga till orda för en saklig utläggning af detta
hufvudsakligen ekonomiska program (som för öfrigt var förr kändt i
utlandet än för den tyska allmänheten). Åtskillig alltysk romantik
spelar in i detta krigsmålsprogram, och detta har grumlat
diskussionens klarhet. Ty genom den måttlösa och artificiella
öfverskattning, som plötsligt kom den alltyska rörelsen till del i hela
världen efter krigsutbrottet, genom att dess dårskaper
sammanblandades med uttrycken för en sund och måttfull uppfattning af
ett stort rikes lifsvillkor, hade ett drag af overklighet kommit
in i hela denna världspolitiska stund, ett drag som förvärrades,
då den inre tyska striden tillspetsades genom personfrågan
Bethmann. Inom partierna försökte man att så vidt möjligt undvika
en skarp accentuering af frågorna för att icke störa en
förtroendefull förhandling mellan riksledningen och
parlamentsrepresentationen, hvilken Bethmann från krigets början hade sökt
understödja. Men utifrån, från publiciteten, från
separatsammanslutningar och mångahanda slags styrelser tvingades partierna att
ta ställning, hvarigenom en viss rådvillhet uppstod. Andra krafter
medverkade. Kanslern, som allra ifrigast hade understödt krafvet
på parlamentets deltagande i regeringsmakten, föll, emedan
parlamentet icke satt in någon enhetlig kraft på saken, utan
tvedräkten förlamade effektiviteten inom alla partier.
Men ur denna julikris 1917 har i alla fall så att säga post festum
utvecklat sig ett betydelsefullt parlamentariskt läge. Partierna,
som icke voro starka nog att leda händelsernas flod, ville
åtminstone sluta ett förbund för att afgöra framtidsfrågor. Detta är
meningen med sammanslutningen af centern, framstegsvänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
