Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Georg von Rosens konst. Af Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG VON ROSENS KONST 259
ländska konstnärernas från det sena 1400- och det tidiga
1500-talet. Det vill kraft till att af ett så utnyttjadt formmaterial
skapa grunden till ett eget sätt att se och att meddela sina
syner. Till börja med låg också mästarens hand tung på
lärjungens skuldra — därom vittna tydligt och vackert pristäflan
vid akademien Sten Sture den äldres intåg i Stockholm efter
slaget vid Brunkeberg och akvarellen Vigsel i ett
smeds-gillekapell från 1500-talet som all eklekticism till trots röra
genom den verkliga fromhet, hvarmed målaren gått upp i det
ämne som han lefde i och den stil han trodde på och som
STEN STURES INTAG I STOCKHOLM EFTER SLAGET VID BRUNKEBERG. 1864.
(Tillhör grefve Carl von Rosen.)
dessutom ge så starka skönhetsintryck med sitt ädla samspel
af alla genomstuderade detaljer. Sedan vägen sålunda var
jämnad, hade han större förmåga att assimilera nya intryck af
konst och natur. Det skedde på resor i Orienten, Grekland,
Italien, Spanien, Tyskland, och särskildt i det senare landet
strömmade starka konstnärliga impulser öfver honom. Den
tidigaste — redan före Leys’ af år 1862 — fick han af
akvarellmålaren Carl Werner, hvilken dock betydde mera som teknisk
handledare än som konstnärlig uppenbarare, men sedermera
fängslades han af en starkare uttryckskonst — en konst som
återigen sträckte sina rötter ner i germanskt 1500-tal. Dels var
det renässansens stormästare själfva — Durer och Holbein —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
