Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Georg von Rosens konst. Af Erik Wettergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG VON ROSENS KONST 261
ordna sig konstnärens vilja till en balladartad klarhet;
skildringen af den eviga striden mellan mörk och ljus makt.
Rent formellt sedt spelar dock striden mellan ljus och mörker
ingen roll i denna bild, som får sin skönhet just från den
emalj-artade klarhet, hvarmed lokalfärgerna fylla teckningen. Ju
mer han aflägsnat sig från det Leys’ka inflytandet, desto större
roll får dock clair-obscuren, ljusskildringen, spela vid förverkli-
SKRIFVAREN. AKVARELL. 1883.
(Tillhör fru J. Nygren.)
gandet af hans intentioner. I en annan bild från Erik XIV:s
historia, målad 10 år efter den förra, ligger allt just i kampen
mellan de växande skuggorna och det hopplöst flämtande ljuset.
Det är den bild där Katarina Månsdotter är den sista strålen i
det mörker, som hvälfver sig öfver hennes konungs själ.
Det är intet tvifvel att denna tafla både som själskildring
och som form är via Rembrandt ett steg fram mot större
modernitet, och utvecklingen går vidare i denna riktning —
mot mera sammansatta själstillstånd, en realism i Ijusskildringens
tecken och ett afsteg från de stränga stilkrafven. Den förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
