- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
266

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Georg von Rosens konst. Af Erik Wettergren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 ERIK WETTERGREN

människa och som oftast gör hennes yttre så blottadt på
karaktärsfull stil. Men hur mycket af stil — yttre och inre —
ge inte v. Rosens porträtt! Huru lyftes icke genom detta galleri
Karl XV:s och Oscar II:s Sverige upp på ett högt plan! Hvilken
air af manlighet, allvar, eld skulle icke hela denna epok inför
framtiden få, om dessa porträtt af aristokrater, dolda bakom
borgerliga lika väl som adliga namn, finge stå kvar som de
enda dokument hvarpå historien skulle bygga sin dom! Under
hvarje tid har det funnits porträttmålare, som sökt ge sina
modeller en smula mera af förnämitet än de själfva kunna
prestera, och Nattier lyfter sina grefvinnor ända till Olympens
gudavärld, men hos v. Rosen finns aldrig denna lust att
tillmötesgå en mänsklig fåfänga; han lyfter dem helt enkelt upp
till sig själf, därför att han inte har någon annan plattform
att stå på än sin egen. Men sedan de väl en gång äro där,
söker han objektivera sig inför dem lika skarpt som en gång
en af hans senare läromästare, Velasquez, gjorde det.

Vid skildringen låter han olika medel bli de mest talande:
än är det färgen som dominerar — Oscar II, Gustaf V som
kronprins, fabrikör Almgren, kanslirådet Sander — än den
poserande rörelsen — Karl XV, grefve Lagerberg, hertig d’Otrante

— än den klart hvilande kompositionen med
representationskaraktär — öfverståthållare af Ugglas, generaldirektör Troilius

— än är det det helt lugna redogörandet — professorerna Palm
och Kjellberg, riksarkivarien Malmström — någon enstaka gång
får ett stycke interiörmålning förklara karaktär och situation

— Pontus Wikner, ryttmästare Stjernswärd, kapten Berg.

Så blir akademikern Georg von Rosen aldrig en torr
sche-matiker, och aristokraten blir aldrig en isolerad enstöring. Sant
är att han icke kommit att bilda skola inom den svenska
konsten, men detta beror mindre därpå att han är den mogna
frukten af en lång utveckling än på att kärnan hos honom,
som korteligen kan uttryckas med ordet nobilitas, icke låter sig
myntas ut till andra. Men alla ha de erkänt, generation efter
generation, att Georg von Rosen är den stora
konstnärskaraktären, hvilken omutligt håller fast vid det som bär alla de bästa

— akademiker och revolutionärer — öfver dagens bifall och
löje, nämligen förvissningen om att konsten är en stråle af det
eviga ljus, som af ingen småsinthet får förmörkas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free