Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 27. 5. 1918 - Den ryska kyrkan och revolutionen - »Frankensteins monstrum»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankalla det förut ofta omtalade allmänna konciliet, hvilket omsider
också under storartade högtidligheter sammanträdde i Moskva den
29 augusti. En af dess viktigaste uppgifter var att formligen fastslå
den ortodoxa kyrkans dominerande ställning i Ryssland gent emot alla
sekteristiska rörelser. Dessutom beslötos viktiga organisatoriska nyheter,
främst af allt återupprättande af patriarkdömet i Moskva. Detta hade
inrättats år 1589 men afskaffats år 1700 af Peter den store, hvilken
fruktade, att patriarken skulle göra sig till målsman för de kyrkliga
själfständighetssträfvandena. Den makt, som patriarken utöfvat,
öfverlämnade Peter i stället åt den år 1721 inrättade heliga synoden, där som
vi i det föregående sett tsarens vilja var allenarådande. Efter mer än
200 år fick kyrkan ändtligen på nytt ett andligt öfverhufvud ur sin egen
krets; den 18 november valdes en af den ortodoxa kyrkans biskopar,
Tikhon, till patriark öfver allt Ryssland.
Men då detta skedde, hade redan en ny storm brutit in öfver det
ryska riket. I början af november hade Kerenski störtats, och
bolsjevikernas ledare stodo vid målet för sina sträfvanden. Att dessa — bland
hvilka för öfrigt de flesta äro judar — icke skulle visa någon
nämnvärd hänsyn för kyrkans kraf var ju från början gifvet, och det dröjde
ej länge, förr än det ena kyrkofientliga dekretet efter det andra såg
dagen. Men om den verkan, som de utöfvat, vet man föga eller intet.
På kyrkligt håll hyser man gifvetvis den förhoppningen att
bolsjevismen snart skall ha lefvat ut sin tid och lugnare förhållanden återvända.
Om den ortodoxa kyrkan äfven under en eventuell tsaristisk
restauration skall kunna försvara den själfständiga ställning, som den under
revolutionens förvirring lyckats tillvinna sig, det är en annan fråga,
hvilken det må öfverlåtas åt framtiden att besvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
