Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det finländska frihetskrigets inledning och frågan om den svenska hjälpen. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gruppområden, mellan hvilka de stora sjöarna Näsijärvi, Päijänne och
Saima i stort sedt fingo utgöra gränser. Man fick sålunda
från höger till vänster räknadt: Satakuntagruppen under öfverste
Linder, Tavastlandsgruppen under öfverste Wetzer,
Savolaxgruppen under generalmajor Löfström (Toll) samt Karelska
gruppen under den unge jägarkaptenen Sihvo, hvilken redan
då hunnit inlägga stora förtjänster i försvaret af
Antreaställningen. Gruppcheferna erhöllo befälet öfver samtliga trupper
inom respektive områden samt fingo sig försvaret af desamma
anförtrodt.
Medan sålunda förhållandena vid fronten småningom
stabiliserades, började bakom densamma förberedelserna för det
kommande fälttåget. Härvid trädde trenne frågor i förgrunden,
hvar och en kräfvande en snabb lösning: vapenfrågan, om däri
äfven inräknas anskaffning af ammunition, befälsfrågan samt
manskapsfrågan. Vid sidan häraf tillkommo gifvetvis äfven en
mängd andra viktiga angelägenheter, såsom organisation af
högkvarter och öfriga staber, ordnandet af etappväsendet med alla
dess olika förgreningar, säkerställandet af arméns underhåll och
anskaffning af utrustningspersedlar m. m.; men då ett närmare
ingående på dessa spörsmål knappast torde vara af allmänt
intresse, hur anmärkningsvärdt detta arbete än i och för sig kan
hafva varit, må här endast de ofvan angifna tre hufvudfrågorna
och deras lösning skärskådas.
Omedelbart efter de första framgångarna i Österbotten
gjordes på initiativ af öfverbefälhafvaren framställning till svenska
regeringen om rätt för finländska staten att dels få transitera
vapen genom Sverige, dels därstädes inköpa samt till Finland
utföra dylika jämte ammunition. Detta skedde, såsom af det
ofvanstående torde framgå, i ett synnerligen bekymmersamt läge:
hvarje gevär, hvarje patron var dyrbar, och skyndsam hjälp
var framför allt af nöden. Här skola motiven för det svenska
afslaget på dessa framställningar icke tagas upp till förnyad
granskning. Det skall blott konstateras, att detta afslag för
finländarna tedde sig såsom en utomordentligt brutal vägran
att bispringa en broder stadd i nöd. Då denna vägran
dessutom för de flesta kom alldeles oväntad och var ägnad att
krossa en allmänt omfattad tro på det gamla stamlandets
intresse för Finlands frihet, må man icke förvånas, om densamma
i finländska bygder väckte en bitterhet utan gräns. Att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
