Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det finländska frihetskrigets inledning och frågan om den svenska hjälpen. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslor sedermera förflyktigats, är sannerligen icke de svenska
statsmyndigheternas förtjänst.
Det svenska afslaget i vapenfrågan tvingade till skyndsamma
försök på annat håll, och vapenfrågan löstes som bekant genom
Tysklands tillmötesgående. Huruvida en transitering genom
Sverige af den i Tyskland inköpta krigsmaterielen medfört
dennas snabbare framkomst, är svårt att bedöma. Säkert är blott,
att man i Finland var öfvertygad härom och att de långa
sjötransporterna, hvilkas hemliga konvojering genom svenska
krigsfartyg icke var känd, verkade i hög grad enerverande på
sinnena, allra helst som underrättelser om ryska flottrörelser
mot desamma voro allmänt spridda. Dessa förhållanden ökade
i onödig grad oviljan mot Sverige.
Såsom ofvan framhållits, rådde en ytterst kännbar brist på
dugliga instruktörer och befäl i allmänhet. Man hade ju från
den s. k. militärkommitténs sida gjort stora ansträngningar att
förmå senaten att i tid hemkalla de i Tyskland sedan nära tre
år under utbildning varande finländska jägarna — så kallade
emedan de i tyska armén bildat en särskild jägarbataljon.
Härpå hade emellertid senaten af fruktan för komplikationer med
ententemakterna icke velat inlåta sig, och af jägarna hade, då
kriget plötsligen utbröt, endast ett fåtal nått hemlandet. Det
blef nu en af general Mannerheims första omsorger att
åvägabringa jägarnas hemtransport, men som äfven denna måste
företagas öfver hafvet, drog deras hemkomst ut på tiden vecka
efter vecka. Först den 18 februari anlände med den första
vapensändningen den första obetydliga kontingenten; den 26
intågade jägarnas hufvudstyrka, omkring 1,000 man, under
oerhördt jubel i Vasa. Det krafttillskott, som härmed tillfördes
den finländska armén, mätes emellertid icke med denna nakna
siffra. Det rörde sig nämligen här icke om någon vanlig
bataljon utan om en verklig kader för utbildning och ledning af
afsevärda krafter. Ett flertal af jägarna hade erhållit
officersutbildning, och om äfven denna varit kort, skulle deras
blifvande verksamhet till fullo visa, att den varit tillräcklig att
dana män vuxna det svåra värf, som nu väntade dem. Att
märka är, att bland jägarna funnos representanter för samtliga
truppslag.
Långt före jägarnas hemkomst hade emellertid strömmen af
svenska frivilliga nått den Mannerheimska armén. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
