Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det finländska frihetskrigets inledning och frågan om den svenska hjälpen. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedömandet af värdet af denna frivilliga insats måste man likväl
göra klart för sig, att något egentligt instruktörsarbete blott
kunde komma i fråga, i den mån man hade att göra med
svensktalande trupp. Då nu sådan trupp var i förkrossande
minoritet, vållade detta, att en mängd högt kvalificerade svenska
instruktörer, särskildt af infanteriet, icke kom till sin fulla rätt.
I den mån svensktalande infanteri genom den nedan närmare
berörda värfningen skapades, kom det svenska befälet
emellertid till omedelbar användning, men ett stort antal sökte sig
äfven ut till rent finsktalande trupp. Här gjorde de sig
hufvudsakligen och ofta på ett lysande sätt gällande som taktiska
ledare, och det stora förtroende många af dem förstodo att
tillvinna sig bland dessa finska soldater, som de endast medelst
tolk kunde leda, talar förvisso ett vackert språk om den svenska
arméns duglighet, ett språk som tillika minner om forna tiders
trogna vapenbrödralag.
En alldeles särskildt betydelsefull gren af de svenska
frivilligas verksamhet betecknar skapandet af det finländska artilleriet
under ledning af kaptenen, sedermera öfversten, grefve Adolf
Hamilton. Ett stort antal af de af honom på otroligt kort tid
skapade batterierna stod under svenska officerares befäl,
liksom äfven en mängd svenskt underbefäl fann användning vid
artilleriet.
Som bekant tjänstgjorde slutligen en del svenska officerare i
högkvarteret och öfriga staber. Här hade ett vida större antal
kunnat få god användning, och det är mycket att beklaga, att
så stora svårigheter skulle resas från vederbörligt svenskt håll,
när det gällde att tillmötesgå de framställningar, som i detta
fall gjordes.
Hvad så slutligen beträffar manskapsfrågan, visade det sig
redan mycket tidigt, att den frivilliga krigstjänstgöringen utan
lön icke kunde vara till fyllest såsom grund för rekryteringen,
hur stor än den allmänna offervilligheten var. Nya utvägar
måste sålunda utfinnas, och då Vasasenaten icke omedelbart
kunde besluta sig att låta den forna värnplikten återuppstå,
tillgreps värfning. Planen gick ut på uppsättande af ett större
antal bataljoner, men som det snart visade sig, att denna form
i vissa trakter möttes af mycket ringa sympatier bland
befolkningen, blef det värfvade manskapet sammanfördt till allenast
sex bataljoner och kom så att bilda de två s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
