Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det finländska frihetskrigets inledning och frågan om den svenska hjälpen. Af W. A. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inneburit ett betydligt snabbare afslutande af kriget, än hvad nu blef
fallet. Svenska stridskrafter, tillräckligt starka för att öfverallt
kunna bana sig väg genom de då ännu mycket lösliga röda
linjerna hade nämligen kunnat uppträda på krigsskådeplatsen
redan en månad tidigare än den tyska hjälpkåren; och det
finnes intet skäl som talar för att en svensk arméfördelnings
framgångar skulle blifvit mindre fullständiga än den tyska
Ostseedivisionens. Om man vidare betänker, att tyskarna vid
denna tidpunkt voro absorberade af sin offensiv mot
bolsjevikerna samt af förberedelserna i väster, ligger det i öppen dag,
att de med tillfredsställelse sett en svensk aktion, ägnad att
bespara dem insatsen af trupper på en ny sekundär
krigsskådeplats.
Ur politisk synpunkt kan man ju inskränka sig till att
framhålla tvenne synpunkter. Ålandsfrågan hade genom ett
svenskt ingripande, sådant som det här är förutsatt, med all
säkerhet utan svårigheter blifvit löst i vänskapens och
samförståndets tecken. Och vidare — genom den tacksamhet Sverige
förskaffat sig i Finland hade svenskhetens ställning därstädes
fått ett handtag som den endast alltför väl behöfver.
Då nu Sveriges regering, med bortseende från alla de stora
positiva fördelar, som för vårt land stått att vinna genom att
följa traditionens, blodets och ärans maning samt med
bortseende tillika från de verkligt humanitära uppgifter, som legat
i att bringa kriget till ett hastigt slut, vägrade sin hjälp men
i stället inledde en aktion på Åland, hvilken ur såväl militär
som politisk synpunkt måste framstå såsom svårförståelig, och
hvilken faktiskt omedelbart misstyddes, då skapade den i
Finland en starkt svenskfientlig stämning, hvilken först genom
insatsen af frivilligt gjutet svenskt blod kunde förjagas.
Detta blod — blodet från Tammerfors — ropar högt till
himmelen, att det icke fick gjutas för positiva svenska mål
utan enbart för att sona hvad våra ledare brutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
