Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bolsjevikernas »storhet och förfall». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 VERNER SÖDERBERG
konstituant skulle komma att tolereras. Där finge ej upplåtas
några platser åt »folkets fiender, godsägarne och kapitalisterna»;
landet kunde räddas endast af en konstituerande församling,
bildad af »de arbetande och utplundrade klasserna af folket».
Detta förfarande, medgaf Trotski i samtal med Z. Höglund, vore
visserligen »oriktigt enligt konstitutionella lagar», men — tillade
han — »revolutionen skrifver sina egna lagar». I januari 1918
hade bolsjevikfiendskapen mot konstituanten avancerat
ytterligare ett viktigt steg.
Trotski vände sig då mot själfva
grundvalen för denna
församling, den allmänna
rösträtten, och förklarade den
för »en antikverad
inrättning», dömd att vika för
»proletariatets d iktatur»,
snm__PTI sa m__knnHp
326 VERNER SÖDERBERG
Bolsjevikernas destruktiva verksamhet framträder kanske
tydligast i deras förhållande till nationaliteterna inom riket och
dessas olikartade ansatser till statsbildningar. Sina grundsatser
på detta område framlade de redan i november 1917 i dekretet
om de ryska folkslagens rättigheter. Där proklamerades »rätt
för Rysslands folk till fri själfbestämmelse ända till skilsmässa
och bildande af själfständiga stater», och där tillförsäkrades
äfven åt alla nationella minoriteter »fullständigt fri utveckling».
I själfva verket sanktionerade detta dekret en sedan ganska
länge pågående utveckling, hvilken nu mindre till följd af
dekretets tillstädj an än som uttryck för ren själf be varelsedrift mot
bolsjevikoredan tog ökad fart.
De följande månaderna äro rika på proklameringar af nya
republiker inom det forna ryska rikets område. Ukraina gjorde
början (20 nov.), Donområdet, där i Novo Tjerkask
marsrevolutionens borgerliga ledare samlades kring kosackhetmanen
general Kaledin, följde snart exemplet, i Kaukasien grundade de
välbekanta socialistiska ledarne af kaukasisk börd Tjenkeli, Tjeidse
och Tseretelli en egen provisorisk republik med regeringssäte i
Tiflis, ach i Uralområdet sökte Dutou, de orenburgska
kosackernas ledare, få till stånd en med Kaledins i Novo Tjerkask
jämförlig statsbildning. Andra republiker af fastare eller lösare
konsistens uppstodo i Turkestan, i mellersta Sibirien, längst
borta i yttersta östern (under en med japaner och amerikaner
konspirerande kosacköfverste Semenov), på Krim, i Bessarabien,
i Hvitryssland o. s. v., men om dem är tills vidare till följd af
telegrammens knapphändighet och de ryska tidningarnas
sparsamma förekomst utomlands endast mycket litet med visshet
kändt.
De senaste månadernas till utlandet framkomna sporadiska
ryska nyheter ha till största delen utgjorts af kortfattade
meddelanden om den storryska bolsjevikledningens konflikter med
dessa nya republiker. Den har konsekvent försökt och delvis
också lyckats att i dem mot de mer eller mindre gammaldags
ordningsälskande och separatistiska nationella lokalregeringarna
uppvigla traktens bolsjevikelement, som bildat sovjetstyrelser
efter mönstren från Petersburg och Moskva. På detta sätt
besegrades efter hårda och långvariga strider Kaledin, hvilken
torde ha begått själfmord, och äfven Dutov undanträngdes från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
