Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förslaget om spannmålsmonopol i Norge. Af Eilif Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSLAGET OM SPANNMÅLSMONOPOL I NORGE 331
känd sak är ju, att ekonomien af den alltför ensidiga
kreatursskötseln under senaste år starkt dragits i tvifvelsmål. Den
norska Kornmonopolkommissionen begagnar sig också med
skärpa af detta argument för att stödja sitt förslag om en ökad
själfförsörjning, Med stöd af åtskilliga auktoriteter framhålles,
att ett intensivt jordbruk och en kraftig höjning af jordens
afkastning äro beroende af att åkerjorden under längre tid hålles
i kultur, så att de ökade investeringar af arbete och kapital,
som den högre afkastningen kräfver, kunna fullt tillgodogöras.
För att utnyttja växelbrukets fördelar, för att fördela och
utjämna arbetsbehofvet under olika årstider liksom för att
säkerställa sig mot en felslagen skörd på något visst område har
det vidare ansetts nödvändigt, att jordbruket är så mångsidigt
som möjligt. Sädesgrödorna måste därför få en ökad plats i
växtföljden. Därmed följer emellertid ingalunda, som den äldre
uppfattningen höll före, att en ökad spannmålsproduktion måste
medföra en minskning i den producerade foderkvantiteten och
en nedsättning af kreaturstocken. Tvärtom häfdar kommissionen,
att med intensiv drift ängsmarken kan begränsas till samma
areal som den sädesbesådda åkern, hvarvid samtidigt möjlighet
att hålla det största antalet kreatur först kan uppnås.
Förutsättningen är blott att tillräckligt med ägghviterikt kraftfoder
kan köpas och tillföras jordbrukaren. Hindras åter denna
kraftfoderimport, återstår enligt kommissionens mening alltid
eventualiteten att genom nedslaktning åter bringa jämvikt
mellan produktionens olika grenar. Motsättningen är sålunda
icke mellan spannmålsproduktion och boskapsskötsel utan
mellan de olika användningarna af hemmaodlad säd. Det
gäller därför att möjliggöra ett vidsträckt bruk af sådan
spannmål till både folk- och djurnäring. Men med detta mål för
ögonen har kommissionen icke ansett sig kunna förorda
åtgärder, som komma att drifva upp spannmålen i ett sådant
pris, att den icke med fördel kan användas till foder. Om
kommissionen härmed menar, att en sådan reglerande
prispolitik lättare kan genomföras med ett monopol än med ett
tullsystem, utsäges icke men är-att förmoda. Då nu alla yttre
ekonomiska förhållanden synas ha sammansvurit sig för att
hindra sädesodlingen att intaga den ställning, som rent
jord-brukstekniskt sedt bör tillkomma densamma vid sidan
om boskapsskötseln, så är det enligt kommissionen blott ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
