Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Förslaget om spannmålsmonopol i Norge. Af Eilif Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 EILIF SYLWAN
utbetalas för 70 % af all producerad till människoföda
användbar prima spannmål. Ty klart är, att denna premie så till
vida måste få samma effekt som en tull. Det verkliga skälet
ligger på ett helt annat plan — på det politiska — och lyder
så. Då det stora antalet mindre bemedlade äro de, som
afgöra de politiska valen, så skulle aldrig på denna väg en
bestående ordning kunna vinnas. Antoges en spannmålstull nu,
så skulle den icke öfverlefva nästa allmänna val. Ty tullen
träffar de breda lagren, men med monopol kan kostnaden täckas
genom beskattning, och vid skattefördelningen kunna de mindre
bemedlade skyddas. Minoritetens förslag om en lindring i
kaffe-och sockertullen till motsvarande belopp, hvarmed den af dem
föreslagna spannmålstullen skulle komma att belasta arbetarnes
hushållsbudget, har förklingat ohörd. På grund af sina
skattetekniska förtjänster betecknar monopolet en demokratisk
lösning och detta är hufvudsaken. Men dessutom Jiar väl också
den synpunkten spelat in, att en »beståndande ordning» lättare
tryggas med ett monopol, som genom tyngden i sin apparat ej
i förstone låter sig bortvoteras.
Men äfven med acceptering af utgångspunkten kunna väl
dessa skäl knappast verka öfvertygande. Enligt all erfarenhet
brukar ett agrartullsystem ej vara något säsongmod, som växlar
med den dagspolitiska väderlekens förändringar, och detta icke
minst genom det ingripande inflytande på jordvärdet och
därmed på hela fastighetsbelåningen, som ett sådant tullsystem
medför. På samma sätt förhåller det sig med argumentet om
monopolets skattetekniska fördel. Detta kan väl ej förnekas,
men i föreliggande fall skulle den norska staten genom
utgifterna för lagringsgodtgörelser och odlingspremier få tillräcklig
anledning att uttaga en direkt bevillning, som fullt ut skulle
förslå till att reglera den ojämna fördelning, som den indirekta
tullskatten kunde tänkas åstadkomma. Och för öfrigt måste
det ju förhålla sig så, att äfven vid en monopolisering
spannmålsprisen måste höjas. Ty syftet är ju att genom högre pris
stimulera spannmålsodlingen.
Ju mer man öfverväger detta förslag, desto klarare framstår
det, att hela monopolprojektet endast och allenast är ett barn
af tidens politiskt-demokratiska strömning, som för en vacker
fras att ej fördyra brödet för den fattige gärna offrar en
objektiv pröfning af hållbara argument i stora ekonomiska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
