Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den litterära äganderätten. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITTERÄRA ÄGANDERÄTTEN
AF GUSTAF STRIDSBERG
Den litterära äganderätten i form af en i allmän lag stadgad
och automatiskt inträdande uteslutanderätt för författare att
förfoga öfver sina skrifters mångfaldigande eller att öfverlåta
sådan rätt är en senkomling i rättsbegrepp och lagstiftning.
Ännu mycket mera senfödd är en förnuftig uppfattning af hvad
denna äganderätt har till egentlig uppgift och huru denna på
mest ändamålsenliga sätt bör genom lagstiftningen fyllas. Ordet
senfödd skulle i det senare fallet för öfrigt nästan kunna
utbytas mot ofödd, ty ännu grasserar på detta område mestadels
vidskepelse, och det sista beslut i en af frågans viktigaste delar,
som fattats i svenska riksdagen, låter det rena oförnuftet
framträda i den mest påtagliga form.
Hvad i här föreliggande uppsats afses är den litterära
äganderätten i inskränkt bemärkelse, d. v. s. ej i fråga om bildande
konst utan beträffande författarrätten i egentlig mening och
rörande denna hufvudfrågan, nämligen huru långt den skall
utsträckas utöfver författarens lifstid. Frågan har nu blifvit aktuell
genom att det förslagkomplex om reviderad lag om rätt till
litterära och musikaliska verk, lag om rätt till verk af bildande
konst samt lag om rätt till fotografiska bilder, som vederbörande
sakkunnige efter ett mer än tvåårigt arbete aflämnade till Kungl.
Maj:t i juli 1914, den 19 april 1918 remitterades till Lagrådet i
afsikt att kunna föreläggas för 1919 års riksdag. Och i detta
remitterade förslag har ett betydelsefullt och glädjande steg tagits
beträffande den punkt, som här afses.
Litterär äganderätt, som är en högeligen artificiell form af
äganderätt, har ur praktisk synpunkt till främsta uppgift att åt
författaren trygga största möjliga andel af den materiella
vinning, som hans verk kunna alstra. Att utsträcka det monopol,
som en lag om litterär äganderätt i sådant syfte skapar, längre
än att det tillför författaren en proportionerlig vinning, är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
