Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den litterära äganderätten. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 GUSTAF STRIDSBERG
fråntaga allmänheten något utan att detta kommer den till godo,
som ensam har anspråk på värdet af hvad sålunda offras och
hvilkens gagn är hela lagstiftningens enda grund. Går man öfver
den gränsen, blir lagens resultat ej en ökad vinning för
författaren utan ett lotteri för förläggare, där vinstchanserna äro för
små för att betalas med annat än en spottpenning åt
författaren, men där vinsten, när den någon gång utfaller årtionden
senare, tages direkt ur allmänhetens fickor utan att en enda
slant däraf tryggats åt författaren och hans efterlefvande.
När äganderätten till skrift utsträckes till att gälla äfven efter
författarens död, så afses ju därmed att göra den äganderätt,
han har att försälja, så värdefull som möjligt och oberoende af
den ovissa längden af hans lefnad. Därmed förknippas ju också
önskemålet, att han skall kunna lämna de sina ett arf, som kan
vändas i penningar, och det bör härvid anmärkas, att vid en
författares död praktiskt taget så godt som alltid hans litterära
äganderätt säljes en gång för alla. Det är med hänsyn härtill
som en mycket långt utsträckt monopoltid yrkats, men det är
också just i detta sammanhang som meningslösheten i sagda
yrkande framträder så bjärt som möjligt. Detta är i lika mån
fallet, om man betraktar vår andra kammares beslut 1907 som
t. ex. engelska underhusets debatt i samma fråga sjuttiosex år
tidigare.
I denna debatt var det som Macaulay höll det ena af sina
båda lysande tal om Copyright, hvilka äro pärlor till och med
i en sådan samling af^ypperligheter som hans Speeches. De
utgöra hvad som lämpligen kunde med titeln på Anders
Ryde-lius’ stora verk nämnas Nödiga förnufftzöfningar för alla,
som wil hafwa sunda tankar i dessa frågor, ehuru de båda
anförandena tillsammans fylla endast ett trettiotal små sidor i
den Berndtsonska öfversättningen af hans Tal (Helsingfors 1866).
Där återfinner man den dräpande kritik han riktade mot den
vanliga argumentationen för en lång monopoltid och som han
vände mot den motionär, juristen Talfourd, som i bästa
välmening yrkat lång skyddstid:
»Sir. om jag önskade att finna ett slående och förträffligt exempel på de
verkningar, jag förutsätter skola uppstå af en lång förlagsrätt, skulle jag —
min hedervärde och lärda vän skall blifva förvånad — skulle jag välja fallet
med Miltons dotterdotter. Så ofta denna bill kommit under diskussion, lika
ofta hafva försvararene af monopoliet kommit fram med Miltons dotterdotters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
