Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den litterära äganderätten. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITTERÄRA ÄGANDERÄTTEN 345
polds död, har en ny samlad upplaga ånyo företagits af Svenska
Vitterhetssamfundet och mindre på grund af allmän efterfrågan
än därför, att en tidsenlig upplaga af Leopold är ett
vetenskapligt behof. Skulle någon förläggare grundat en spekulation på
Leopolds skrifter och skulle en sådan spekulation varit ett
uttryck för hans affärsrutin, då hade det förlaget liksom hvarje
därmed jämförligt icke hunnit utge många skrifter. Man kan
vara fullt förvissad om att det icke är genom någon genialisk
intuition från den gamle herr Albert Bonniers sida, omsatt i en
noggrann affärskalkyl, som Almquists kursstegring tre decennier
senare inbringade förlagets arftagare en vacker inkomst.
Det exempel, som man sålunda ville framföra såsom bevis
för gagnet af en lång monopoltid, bevisar intet annat än att, när
Almquist tre decennier efter sin död ånyo kom till heders och
upplefde en bokhandelsrenässans på grund af den då ansenligt
ökade bokköpande publiken i Sverige, betydde detta i
förhållande till den litterära äganderätten uteslutande att allmänheten
blef skattepliktig till det förlag, hvars ägare tre decennier tidigare
funnit skäl tala för att placera någon summa i ensamrätten till
Almquists verk — en summa som enligt all sannolikhet icke
på minsta sätt kunnat komma Almquists anhöriga till godo.
Och det ligger i sakens natur, att sagda summa måste ha varit
mycket måttlig och beräknad utan någon hänsyn till decennier
aflägsna litterära kursstegringar.
Skulle anhängarne af en så lång monopoltid som femtio år
haft rätt, när de 1907 opponerade sig mot hr Wijks yrkande,
kan det ju vara lämpligt att fråga, hur det såg ut i svensk
litteratur under tiden 50—30 år tidigare, d. v. s. den tid som
motsvarar den omtvistade perioden. De märkligaste litterära
dödsfallen voro von Braun 1860, K. A. Hagberg 1864,
Malmström 1865, Almquist och Börjesson 1866, Beskow och Blanche
1868, Sturzen-Becker 1869, Sehlstedt 1874, Runeberg och
Strandberg 1877. Kan någon tro, att det kommersiella värde dessa
författare representerade 1907 med någon grad af säkerhet kunde
förutses vid de uppräknade dödsåren? Men en ganska noggrann
spådomsförmåga i den vägen är ju ett oundgängligt villkor för
att det skall vara någon mening i den långa skyddstiden,
såvida ej lagstiftningen skall mera skapa ett förläggarlotteri än en
tillgång för författarne och deras efterlefvande. Har skulle en
förläggare 1866 med kalkylerbar säkerhet kunnat bedöma dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
