Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den litterära äganderätten. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda författares respektive värden i våra dagar? Eller tänk på
von Braun. Hvad hans skrifter kunna anses värda i detta nu
är helt och hållet beroende på företagsamheten hos den
förläggare, som äger dem. Är han likgiltig, blir afsättningen
praktiskt taget ingen. Kommer han på den idén att göra något af
den litterära artikeln i fråga, blir läget genast ett annat.
Skicklig reklam, en god eller åtminstone parant uppsättning
illustrationer — och möjligheten till en afsevärd försäljning är skapad.
Men en sådan ny spridning af en slumrande författare är
beroende på förläggarinitiativet, och det är en säregen idé, att
monopol skulle främja sådana initiativ. Våra litterära annaler
vittna tydligt om, huru obefogad en sådan tro är. Både
Bellmans och Tegnérs skrifter ha sedan långa tider varit i två af
våra största förlags ägo, och deras förtjänster om att
åstadkomma goda texter af dessa svenska klassici äro inga
vittnesbörd om gagnet af en långt utsträckt litterär äganderätt, som
nu beträffande Bellmans skrifter har varat i 123 år efter skaldens
död, utan att den summa, för hvilken förlaget Albert Bonnier
en gång inköpte äganderätten, sedan den under lång tid gått
genom flera händer, eller de summor, som förlaget sedan
förtjänat på honom, lättat en enda stunds bekymmer för skalden.
Och under hela denna tid har den förlagets monopolrätt, som
skulle — om man ville tro på monopolrättens fetischdyrkare
— ha skänkt oss de goda upplagor, som blott ett vid
ensamrätten tryggadt förlag påstås våga bekosta, icke lagt något sådant
gyllne ägg. Ända till dess nu Svenska Vitterhetssamfundets
initiativ ingripit, har Carléns upplaga gifvit oss den enda samlade
text, som funnits, utsatt för sådana förbättringar som svenska
klassicis text underkastas af Chronschoughar af alla sorter.
Inskriften på gubben Wingmarks ring »Wanitas, som skulle låss’
alludera på namnet» — se den odödliga scenen på källaren
Lilla Victoria — har därför ändrats till det korrektare Vanitas.
Detta är en miniatyrbild af den textvård, ett mer än sekellångt
förläggarmoiiopol skänkt Bellman, och denna miniatyrbild är
lika allmängiltig för den sidan af frågan om litterär äganderätt
som fallet Almquist, åberopadt som bevis för författarens gagn
af att en förläggare årtionden efter en författares död vinner på
ett lotteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
