Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Storstädernas lifsmedelstillförsel. Af Erhard Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 ERHARD LINDBLOM
samma anledningar, ur hvilka detta förhållande kan härledas,
som vålla, att hufvudstaden nu tager rekordet ifråga om den
rådande bristens omfattning. En annan sak är däremot, att
både orsakerna till och metoderna att råda bot på
missförhållandena i vissa fall måste vara andra eller mera långt gående
under kristiden, än hvad som kan vara fallet under mera
normala förhållanden.
Fingret på den sjuka punkten sätter man då, om man säger,
att hufvudstaden i alldeles orimlig grad har vanvårdat sitt stora
intresse af att dels animera den omgifvande produktionsbygden
(uttrycket här taget i vidsträckt bemärkelse) att direkt begagna
hufvudstaden som marknad och dels söka i sin närmare
omgifning befordra både ökad produktion och en för stadens
behof lämplig produktionsriktning. Beträffande detta sista kan
det ju, i likhet med vad som är fallet i fråga om hela landets
spannmålsförsörjning, sägas vara någonting, som man allmänt
saknat förutsättningarna att se så tydligt före kriget och att
ingen heller gjort det. I de många betänkanden t. ex., som
på sin tid afgåfvos af Stockholms stads lifsmedelskommitté af
1907, kan man knappast fmna en dylik tanke någonstädes
målmedvetet genomförd. Det kan ju vara en tröst, men det blir
en dålig sådan, om man icke lär af erfarenheten och
bestämmer sig för en omedelbar ändring till det bättre. Vidare kan
man fråga sig, om det bara är Stockholm som härutinnan
försyndat sig, och hvad andra städer gjort. Det skulle föra för
långt att här gå in på denna fråga, men jag tror dock att, om
man håller sig till t. ex. Göteborg och Malmö, man likväl skall
finna, att de gjort något mera. Men man får komma ihåg, att
ingen af dessa storstäder är på långa håll så illa utsatt som
Stockholm.
Redan för ett par år sedan har förf. af denna artikel haft
anledning framhålla detta i samband med propagandan för
tillvaratagande af stadens köksaffall för svingödningsändamål.
(Lifsmedelsmarknaden den 16 juni 1916.)
Tager man, framhölls det där, en tiomilsrayon kring landets tre större städer,
så finner man, att Stockholms- och Göteborgsrayonerna innehålla af landyta cirka
17,000 kvkm., Malmörayonen däremot endast 11,000. Den totala befolkningen
inom Stockholmsområdet, kalkylerad på 1914 års siffror, uppgick till 875,000, på
Göteborgs- och Malmöområdena till omkring 700,000. Af trädgård hade
Stockholmsområdet 5,100 har, Göteborgsområdet 4,400 och Malmöområdet icke mindre
än 10,300 har. För att på detta betydelsefulla område vara likställdt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
